Mot en mer effektiv koncentrationskontroll inom EU - strukturella förbindelser

Sammanfattning: För att kommissionen ska vara behörig att granska ett förvärv krävs det att kontroll har förvärvats i enlighet med koncentrationsförordningen. Således är kommissionen oförmögen att agera vid problematiska icke kontrollerande minoritetsförvärv (så kallade strukturella förbindelser). Det är dock inte bara förvärv av kontroll som kan orsaka betydande konkurrensskada. Liknande skada kan förekomma vid minoritetsförvärv. Etablerad ekonomisk teori har visat att strukturella förbindelser kan leda till horisontella ensidiga effekter, horisontella samordnande effekter eller vertikala effekter. Dilemmat, gällande kommissionens saknade behörighet, uppenbarade sig tydligt efter Ryanairs minoritetsförvärv i konkurrerande Aer Lingus. Det konkurrensbegränsande förvärvet ansågs inte innebära ett förvärv av kontroll och således var kommissionen oförmögen att kräva avyttring. Till följd av det här har kommissionen presenterat ett förslag som skulle möjliggöra för kommissionen att granska strukturella förbindelser genom en utvidgning av koncentrationsförordningen. Förslaget består av två olika system: anmälningssystemet och selektivsystemet (självbedömningssystemet eller transparenssystemet). Syftet med förevarande uppsats är att granska och analysera behovet av en mer effektiv kontroll av företagskocentrationer inom EU, med utgångspunkt i frågeställningarna. Således utreds om det finns ett materiellt gap i koncentrationsförordningen och om det här eventuella gapet i så fall rättfärdigar en utvidgning av koncentrationsförordningen. Därtill utreds vilket av kommissionens förslag som är att föredra för att uppnå effektiv kontroll utan att bli en alltför stor börda för affärslivet. I uppsatsen konstateras det att det föreligger ett materiellt gap på grund av att koncentrationsförordningen inte ger behörighet att hantera de problematiska fallen. Därtill saknas det tillräcklig och lämplig kompletterande lagstiftning, som skulle kunna fånga upp de problematiska strukturella förbindelserna. Det är framförallt artiklarna 101 och 102 TFEU som skulle kunna vara aktuella som kompletterande lagstiftning, emellertid behandlar artiklarna inte problematiken på ett fullgott sätt. Med anledning av konkurrensregleringens syfte, de strukturella förbindelsernas negativa konkurrenseffekter och bristande kompletterande lagstiftning konstateras det att en utvidgning av koncentrationsförordningen är rättfärdigad. Det fastställs även att självbedömningssystemet är det system som är mest lämpligt och tillräckligt för att reglera problematiska strukturella förbindelser, både för affärslivet och för kommissionen. Självbedömningssystemet är effektivt, proportionerligt och den minst ingripande regleringen i relation till de andra föreslagna systemen. Slutligen, garanterar systemet rättssäkert, förutsatt vissa angivna kriterier.