Berättelser om medmänsklighet som uppfostrande exempla : Från antikens exemplum via fabeln till moderna berättelser

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att se hur moraliska föredömen framställs i två texter av olika karaktär - Stefan Einhorns berättelse ”Läraren” samt Aisopos fabel Lejonet och musen. För att få fram dessa moraliska föredömen genomförs en narrativ analys. För att lyfta likheter och skillnader i de båda texterna används berättar- och lyssnarinstans samt symboler och allegorier från den narrativa analysen. Berättar- och lyssnarinstans används för att se till den konkreta texten medan symboler och allegorier används för att se det underliggande budskapet. I analysen jämförs även texternas sensmoraler och hur de båda är uppbyggda fram till sensmoralen. Texterna jämförs för att se huruvida de båda kan verka som didaktiska texter.Grundtanken är att försöka komma fram till ifall respektive text kan ses som exempel på moraliska föredömen utifrån exemplumgenren. Vidare ligger syftet vid att försöka förstå hur texterna tas emot av läsaren och hur framställningen av de moraliska föredömena sker. Tanken är att se huruvida enklare texter kan fungera som moraliska ”kompasser” för människor. Slutsatsen blir att ingen av de valda texterna har ett narrativt djup vilket gör de svåra att analyser. Men bara för att en text inte har ett narrativt djup så behöver det inte betyda att den inte har en mening eller ett budskap den vill förmedla. Därför fungerar båda verk bra som exemplum då tolkningen är att författarnas syfte med texterna är att vara sedelärande.