Föräldrars upplevelser av närhet i relation till sitt prematura barn : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Få ett prematurt barn kan vara en oförutsedd händelse. Den första kontakten mellan föräldrar och barn var ett viktigt moment för barnets utveckling. När prematura barn kommer till neonatalavdelningen och läggs i en kuvös kan kontakt och närhet mellan barn och föräldrar störas. Syfte: Belysa föräldrars upplevelser av närhet i relation till sitt prematura barn. Metod: En litteraturstudie på artiklarna som är genomförda med kvalitativ ansats. Analys genomfördes med hjälp av Burnards 14 stegs analysmodell. Resultat: Mödrarna hade ett behov av att få hålla och röra sitt barn. Fädrar upplevde att de fick mer kunskap samt kom närmre sitt barn än fädrar vars barn var fullgångna. Lycka upplevdes innan, under och efter en sekvens av kängurumetoden. Det var av stor vikt att kommunikationen mellan sjuksköterskan och föräldrarna fungerade. Råd och stöttning var en väsentlig faktor. Slutsats: Föräldrars delaktighet i barnets vård stärkte bandet av närhet. Kängurumetoden bidrog till en god relation mellan familjemedlemmar. Metoden bidrog även till att längtan av närhet tillfredställdes.