Utvärdering av hoppdemonstrationer och dess bidragande till studenternas kunskapsutveckling i relation till deras lärstil

Sammanfattning: Ridlärarens yrkesroll är att undervisa ryttare och öka deras kunskap inom ridkonsten. Vanligtvis är det sex till tolv elever i en ridgrupp, vilket ställer stora krav på ridläraren att nå fram med sitt budskap till varje enskild individ. Varje ryttare har sin individuella lärstil samt egna tidigare färdigheter och erfarenheter. För att varje ryttare skall kunna utvecklas krävs det att ridläraren behärskar en pedagogik som främjar den visuella ryttaren, den auditiva ryttaren och den kinestetiska och/eller taktila ryttaren. Syftet i detta arbete är att dokumentera hur demonstrationer i hoppning kan genomföras med en tydlig röd tråd och en genomtänkt progression samt att utvärdera studenternas syn på undervisningsformens pedagogiska värde kopplat till studentens lärstil. Studien har två frågeställningar. Bidrar demonstrationslektionerna till elevens kunskapsutveckling? Hur påverkar lärstilen demonstrationslektionernas pedagogiska värde för eleven?De studenter som deltar i studien studerar andra året på högskolenivå med inriktning mot ridlärare. Under läsåret 2010/2011 har studenterna deltagit i elva praktiska demonstrationer. Demonstrationerna har en förutbestämd ordningsföljd med innehållet: ”Från början till slut”, ”Sitsträning på lina”, ”Ryttarens inverkan och hopphästens markarbete”, ”Rytm och anridning”, ”Unghästens utbildning”, ”Löshoppning”, ”Stilhoppning”, ”Framhoppning”, ”Banhoppning”, ”Omhoppning och svängar” samt ”Problemlösning”.Resultatinsamlingen har bestått av en inventering av fenomenologisk karaktär, vilken syftade till att beskriva vad personen har uppfattat och hur personen förhåller sig till det uppfattade. Det som personen har uppfattat, anses som den kunskap personen har uppnått, det vill säga personens kunskapsnivå. Studenterna genomförde en enkät före första demonstrationslektionen och samma enkät efter den sista demonstrationslektionen med frågan: Hur upplever du följande fenomen? ”Ryttarens sits och balans”, ”Inverkan”, ”Anridning” och ”Banhoppning”; studenterna ombads att ange deras egen uppfattning av fenomenet genom att beskriva definition och associationer. Studenternas uppfattning av respektive fenomen har skattats enligt Bloom´s taxonomi. Bloom´s taxonomi bygger på sex nivåer av hur den som lär sig något tänker. De sex nivåerna ger läraren möjlighet att få veta på vilken nivå elever har lärt sig samt tydliggöra hur eleverna skall öka sin kunskap.För att utläsa varje persons mest dominanta lärstil används en enkät från Brain Books StilenkätVuxen™, 2005. Svaren ger en uppfattning om personens lärstil. För att kunna utläsa tillhörighet av lärstil används ofta VAK-test, vilket är ett praktiskt test som i ett enskilt fall och specifikt tillfälle ger en indikation på sinnesdominans. VAK står för; V= Bilder (Visuell), A= Ljud (Auditiv), K= Känslor (Kinestetisk och/eller taktil). Resultatet av lärstilarna visade att sju personer var visuella, 13 personer var auditiva och 15 personer kinestetiska och/eller taktila. Lärstilarna förekom både renodlat och i kombination med en eller två stilar. Den vanligaste kombinationen var auditiv i kombination med kinestetisk och/eller taktil.Vid fenomenet ”sits och balans” har sex personer höjt sin kunskapsnivå två steg. Ingen student hade uppnått nivå 3= ”tillämpning” vid ”fenomen före” men tio stycken vid ”fenomen efter”. Vid fenomenet ”inverkan” har tre personer ökat sin kunskapsnivå två steg. Vid fenomenet ”anridning” har endast två personer ökat sin kunskapsnivå två steg. Anridning visade den högsta kunskapsnivån vid ”fenomen före” med sex personer som nått nivå 3=” tillämpning” och ökade vid ”fenomen efter” elva stycken. Vid fenomenet ”banhoppning” har endast en person ökat sin kunskapsnivå två steg.Som pedagogisk utvärdering får studenterna även svara på en enkät hur de upplever att demonstrationslektionerna har: lett till ökad förståelse, lett till fördjupad kunskap samt hur de upplever demonstrationslektionernas pedagogiska värde.De som uppnått den högsta kunskapsnivån är de auditiva studenterna. Den lärstil där man tyckte att demonstrationslektionerna hade lett till högst skattning av det pedagogiska värdet var de visuella, därefter de auditiva och lägst skattat av de kinestetiska.Även om demonstrationslektionernas upplägg syftar till stor del att gynna de visuella, visar resultatet att det trots allt verkar främja främst de auditiva sedan de visuella och minst de kinestetiska. Eftersom auditiv i kombination med kinestetisk är den vanligaste typen av lärstil blir dessa personer ändå indirekt gynnade av demonstrationslektionerna. Tidigare studier visar att elever oftast föredrar att ridläraren visar övningen och att eleven själv får pröva och samtidigt bli undervisad. Då de flesta studenter har mer än en lärstil, är det effektivaste sättet att lära ut det som för studenten är nytt eller svårt är att försöka använda sig av fler lärstilar i sin undervisning. Demonstrationer i hoppning har ett högt pedagogiskt värde och leder till ökad kunskap och fördjupad förståelse men varierar i uppfattningen mellan de olika lärstilarna.