Framtidsfullmakter

Sammanfattning: Svenskt ställföreträdarskap för vuxna består av möjligheten att utse en god man eller förvaltare. Tidigare fanns en möjlighet att upprätta en fullmakt för någon som kunde hjälpa den enskilda även efter att denna p.g.a. ålder eller annan orsak inte längre var beslutsförmögen. Det förfarandet kritiserades på många håll, inte minst genom NJA 2015 s. 851. Av denna anledning pågår arbetet för att anta en ny lag, lag om framtidsfullmakter, vilken är tänkt att träda i kraft 1 juli 2017. Detta arbete syftar till att redogöra för huvud-punkterna i den nya lagen samt identifiera möjlig tillämpningsproblematik. Lagen är tänkt att ge enskilda en möjlighet att utse en fullmaktshavare som kan ta fullmakten i bruk när fullmaktsgivaren i en framtid inte längre har förmåga att ta hand om sina angelägenheter (ekonomiska eller personliga). Framtidsfullmakter ska vara mer reglerade än vanliga fullmakter och kommer omfattas av formaliakrav i form av skriftlighet samt solennitets-vittnen. Fullmaktshavaren ska handla i fullmaktsgivarens intresse i den omfattning som anges i fullmakten. Kontrollfunktionerna ska bestå av möjligheten att utse en ”granskare” samt överförmyndarnämndens tillsynsmöjlighet. I den föreslagna lagen finns vissa aspekter värda att belysa som eventuella kommande problem. Det gäller bl.a. kravet på varaktighet i besluts-oförmåga, möjligheten till återkallelse, förhållandet mellan jäv och gåva, avsaknaden av tolkningsregler samt risken för missbruk och illojalt förfarande. Då lagen innehåller betydligt färre inslag av myndighetskontroll än övriga ställföreträdarskap är alla problemområden särskilt viktiga för att ge institutet den trovärdighet som behövs för att bli ett välanvänt rätts-instrument. Om problemområdena hanteras, antingen av den fortsatta utredningen eller av domstolarnas praxis, har detta nya institut alla möjligheter att fylla en lucka inom svensk rätt vilken den nu är i behov av.