Tjejerna i Kista - berättelser från tidigare ohörda röster

Sammanfattning: Den 19 maj förra året utbröt kravaller i Stockholmsförorten Husby. Medierna rapporterade om stenkastande killar och statsminister Fredrik Reinfeldt pratade om ”unga, arga män”, och bland alla som gripits, åtalats och dömts i samband med kravallerna finns det inte en enda tjej. Därför uppstod frågan - vad gjorde tjejerna? Vi har träffat tio tjejer som bor i Kista, Husby eller Akalla för att få höra deras berättelser, hur de ser på kravallerna och varför de valde att stanna hemma. En av dem var Caroline Paredes som bor i Kista. – Jag var inne för det mesta för mina föräldrar var ju väldigt oroliga för det som hände, säger säger hon. Hennes och de andra tjejernas berättelse visar på en verklighet långt ifrån från kravaller och upplopp. Gymnasiebehörigheten i stadsdelen Rinkeby-Kista har i många år legat långt under snittet i Stockholm. Det är endast 77 procent av ungdomarna i området går ut med godkända grundskolebetyg, jämfört med snittet i Stockholm som ligger på 89 procent. Men bland de tjejerna vi har pratat med ser det annorlunda ut. – Killar kan ju bli många yrken bara genom att gå på gymnasiet men vi har inte så många val. Tjejer söker utbildningen som en väg att komma ifrån den situation eller den levnadsstandarden som erbjuds dem, säger genusvetaren och pedagogen Caroline Berggren. Tjejerna och killarna rör sig i mångt och mycket på olika plattformar i området. Killarna tar plats ute på gator, torg och fritidsgårdar. Medan tjejerna träffas hos varandra eller stannar hemma och pluggar på kvällarna. Därför har grupper som Street Gäris och Tjejforum som startats, för att ge tjejerna en plats att mötas på. – Ju mer man satsar, det är såklart ingen garanti för framtiden, det är ingen garanti för att få jobb men jag känner att det ändå är bättre att satsa nu än inte göra det, det förbättrar chanserna för bättre jobb i framtiden, säger Caroline Paredes.