Är resolution 2272 tillräcklig utifrån mänskliga rättigheternas tillhörande kärnprinciper?

Sammanfattning: Denna uppsats undersöker och analyserar hållbarheten i resolution 2272 som antogs av FN:s säkerhetsråd. Den har syftet att förhindra att sexuell exploatering ska uppstå bland FN:s fredsbevarande styrkor i landet där de genomför sin fredsbevarande operation och att styrkorna ska kunna hållas ansvariga för dessa brott, om de ändå sker. Granskningen av resolutionen har skett genom att tillämpa och kombinera två olika teorier vid namnet Distributing Responsibilities och Human Rights Based Approach. Metoden som används i uppsatsen är en tabell där resolutionens 13 punkter sätts i kontrast och kritiskt analyseras utifrån attribut tillhörande de bägge teorierna där punkterna i sin tur evalueras som antingen uppfyllda eller ej uppfyllda. Problematiken som uppenbarade sig efter genomförandet av undersökningen och analysen var att det var möjligt att hålla de fredsbevarande trupperna ansvariga för brott gällande sexuell exploatering, men inte genom FN-mekanismer som FN ska tillhandahålla som en motvikt för sin juridiska immunitet. Den stora problematiken för det är att brottsoffret som blir utsatt för den sexuella exploateringen möjligt ej får möjligheten till upprättelse för sitt möjliga anspråk om det inte sker genom FN-mekanismer.