Selektering och urvalsprocessen inom elitidrott, hur upplevs den i praktiken av rekryteringsansvariga : en kvalitativ studie inom fotboll och ishockey

Sammanfattning: Syfte och frågeställning Syftet med denna studie var att granska hur rekryteringsansvariga talar om sina principer för urval på manliga ungdomssidan från 14 år och uppåt inom fotboll och ishockey. Frågeställningar: Selektering och urvalsprocessen inom fotboll och ishockey, hur upplevs den i praktiken av rekryteringsansvariga? Vilka egenskaper letar man efter hos unga spelare? Vad för metoder används för att bedöma spelare? Tittar man mer efter potential eller spelare som är bäst för stunden? Metod Studien har använt sig av en kvalitativ ansats vilket innebär att studien syftar på att undersökatränares tankar och åsikter om det som avses att undersökas. Intervjuer genomfördes medsammanlagt tio rekryteringsansvariga inom fotboll och ishockey med hjälp av en intervjuguide som är semistrukturerad. Alla deltagare var över 18 år och arbetar eller har arbetat inom en elitklubb eller NIU.  Resultat Resultatet visar att när det gäller metoder för att bedöma spelare så blir det ofta en subjektiv bedömning utifrån rekryteringansvarigas åsikter och tyckanden. Däremot försöker man vara många i processen och utgå ifrån mallar för att göra det så objektivt som möjligt. De egenskaper man söker är framförallt viljan att träna, speluppfattning samt spetsegenskaper. Överlag så känner inte rekryteringsansvariga någon större press i urvalsprocesser, den press som uppstår är oftast uppbyggd av klubbar själva inom ishockeyn. Det som är gemensamt för båda idrotterna och är vanligt förekommande är föräldrahetsen vad gäller selektering och urvalsprocessen. Inom fotboll så upplevs även en press från agenter i viss mån. Potential anses viktigare än de spelare som är bäst för stunden. Slutsats Slutsatsen är att rekryteringsansvariga ofta upplever att det blir en subjektiv bedömning gällande spelarna, däremot försöker de göra bedömningarna så objektiva som möjligt. Degemensamma slutsatserna visar på att de generellt inte upplever någon större press utifrån, förutom föräldrahetsen som kan uppstå vid framförallt selektering och urvalsprocesser.