Sjuksköterskors upplevelser av arbete nära död och handledningens betydelse. En intervjustudie

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från Malmö högskola/Hälsa och samhälle

Sammanfattning: Bakgrund: Sjuksköterskor som arbetar med lidande och döende patienter utsätts för stark känslomässig påfrestning. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor ofta känner sig otillräckliga i vårdandet av patienterna samt att de saknar stöd från arbetsplatsen för att bearbeta sina känslor. Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att arbeta nära död samt handledningens betydelse som stöd i hanteringen av detta arbete. Metod: Data har insamlats via intervjuer där sex stycken sjuksköterskor på en hospiceavdelning i södra Sverige har intervjuats. En semistrukturerad intervjuguide har använts och datamaterialet har analyserats genom innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskornas erfarenheter och upplevelser kring död påverkas av olika faktorer så som vilken relation de har till patienten, hur omvårdnaden kring patienten går till samt hur dödsförloppet blir. Handledningen uppfattades som ett viktigt stöd där sjuksköterskorna kunde prata om sina känslor. Den goda gemenskapen och stödet via kollegorna var viktigt i hanteringen av upplevelser i arbetet kring död. Slutsats: Det finns anledning att tro att hospicefilosofin bidrar till sjuksköterskornas positiva erfarenheter av arbetet nära död. Handledning bidrar till ett bra arbetsklimat, god gemenskap och bättre omvårdnad för patienten. Författarna anser att resultatet ger belägg för att handledning är ett viktigt stöd för hantering av påfrestningar i arbetet. Detta torde innebära att handledning bidrar till sjuksköterskors välmående samt på längre sikt minskar risken för utbrändhet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)