Hundens roll vid MRSA-infektioner

Sammanfattning: Sällskapshundar blir allt vanligare i dagens samhälle. Många ser på sina husdjur som familjemedlemmar och spenderar otroliga summor pengar för att de ska ha det bra. Detta gör att hundarna lever allt närmre inpå människorna vilket ger många fördelar för människans psykiska och fysiska hälsa men den kan också leda till fara. Zoonotiska sjukdomar har aldrig tidigare haft så lätt att överföras mellan hund och människa som de har under dessa förhållanden. En av de vanligaste bakteriefamiljerna som vi ser hos både människa och djur är Staphylococcus. De finns som kommensaler men kan ge upphov till många olika typer av infektioner. En av arterna inom familjen, Staphylococcus aureus, har skapat mycket problem då den tillförskaffat sig resistens mot flera former av antibiotika, och benämns som methicillinresistent Staphylococcus aureus eller MRSA. Den började som en sjukhussmitta men har under senare år visat sig vara ett problem även i samhället (CA-MRSA). Nu ser man också trender i att CA-MRSA börjar röra sig tillbaka in i sjukhusmiljöer. Det finns många studier som visar på att MRSA även finns bland våra hundar och att överföring mellan hund och människa är möjlig, men hur stor är sannolikheten att detta sker? Är en överföring från hund till människa mer trolig än en överföring från människa till hund? Bör vi som hundägare oroa oss för att smittas av MRSA och hur kan vi undvika smittspridning? Den nära kontakten mellan hund och människa banar inte bara väg för MRSA, utan även för andra zoonotiska sjukdomar som pest, Chagas sjukdom, rabies, Pasteurellainfektioner och olika typer av parasitinfektioner. För att förstå hur allvarlig MRSA-smittan är, måste man jämföra den med andra smittor som vi utsätts för. Flera av dessa orsakar mer skada än MRSA, då de flesta MRSA-infektioner kan behandlas med någon form av antibiotika. Är det relevant att lägga resurser på att förebygga smittspridning av MRSA när det finns många andra zoonotiska sjukdomar som kan hota människors hälsa? För att kunna hantera denna svårbehandlade smitta måste läkare och veterinärer arbeta tillsammans med gemensamma mål och bättre utbildning. Antibiotika måste användas mer restriktivt för att undvika vidare resistensutveckling och god hygien måste alltid tillämpas när man hanterar djur.