Det straffar sig - Fast mindre om mamma dödar dig. - En kritisk analys av barnadråpsbrottet.

Sammanfattning: Om en moder uppsåtligen dödar sitt barn vid födseln eller under vissa förutsättningar efteråt, döms hon för brottet barnadråp. Det innebär att hennes gärning får ett lägre straff än vad som annars blivit fallet vid uppsåtligt dödande. Syftet med denna uppsats är att undersöka bakgrunden till införandet av bestämmelsen om barnadråp och kritiskt analysera om denna särreglering är nödvändig i gällande rätt. Att en förälder dödade sitt barn var straffbart redan på medeltiden. Vid mitten av 1600-talet tillkom dock en ny brottstyp rubricerat barnamord, varmed avsågs att en moder dödade sitt utomäktenskapliga barn vid födseln. Att detta brott uppstod har förklarats med dåtidens samhällssyn på ogifta mödrar. Brottet barnamord fanns kvar i svensk rätt fram till år 1965, när brottsbalken infördes. Den tillsatta lagkommittén konstaterade att synen på ogifta mödrar hade ändrats men en särregel för mödrar som dödat sina spädbarn behölls, bland annat med hänvisning till tradition. Barnadråp har ingen hög förekomst i praxis och sedan år 1995 har endast sex kvinnor dömts för brottet, varav fyra kvinnor har överlämnats till rättspsykiatrisk vård. I de två resterande fallen blev påföljden fängelse och i respektive fall bestämdes längden till tre år. Domstolarnas resonemang om hur de bedömde straffvärdet i dessa mål är knapphändigt men frånvaron av barnets perspektiv kan ifrågasättas. Under senare år har bestämmelsen om barnadråp blivit föremål för kritik och i doktrin har anförts att regeln både är otidsenlig och överflödig. Bland annat har anförts att en nybliven moders tillstånd kan beaktas vid reglerna om påföljd, om hennes gärning istället bedömts som ett dråp eller mord. Mot detta har invänts att bestämmelsen om barnadråp ger större möjlighet att ta hänsyn till en nybliven moders psykiska tillstånd. Vad som framförallt är anmärkningsvärt med brottet barnadråp är emellertid den totala frånvaron av en intresseavvägning. Bestämmelsens konstruktion medför nämligen att moderskapet har förutbestämts vara ett mot barnets liv överordnat intresse.