Svårskötta gräsmattor i urban miljö : förutsättningar, problem och möjligheter

Sammanfattning: Gräsmattan har under en stor del av historien använts som ett smycke i trädgårdar likt perenner eller buskar. Innan gräsklipparen uppfanns på 1800-talet begränsade skötselintensiteten dess utbredning men har under 1900-talet fram till idag blivit en stor del av den urbana miljön, i vissa städer upp till 70% av grönytorna (Stewart, 2009). Gräsmattor används inte bara i parker och kring bostadshus utan även på mindre ytor i till exempel trafikmiljö, längs gångvägar och på många andra små ytor. Dessa ytor blir ofta svåra att klippa med åkgräsklippare utan måste klippas med handhållna gräsklippare eller trimmer vilket gör att mer tid går åt per kvadratmeter. Gräsets största värde kan kokas ned till två enligt intervjuer som gjorts med parkpersonal, användarvärde/vistelsevärde och prydlighet. Användarvärdet är det som skiljer gräset från många andra typer av ytor som perenner, ängar eller buskage, prydligheten delar den med fler. För flera av de små ytorna kring vägar, i bullriga miljöer och små bitar mellan andra ytor försvinner användarvärdet när ingen vill vara på ytorna och använda dem. Då finns bara det estetiska värdet och vikten av prydlighet kvar, vilken det delar med andra typer av ytor. Det skulle därför kunna bytas ut mot något annat som klarar sig bättre eller är vackrare. Uppsatsen vill undersöka ifall det finns problem med gräsmattor, vilka de är och hur förvaltare eller grönyteskötare kan tänka för att avhjälpa dem. Finns det ytor som passar bättre? Perennplanteringar som människor inte går över? Högvuxna örtrika ängar på större ytor? Stenlagda tramptåliga ytor? Genom att undersöka gräsmattans förutsättningar i den urbana miljön och gräsets svårigheter kan andra typer av ytor sedan diskuteras. Intervjuer med skötselpersonal kring skötsel och problem med fula gräsmattor gjordes för att få en vinkel från dem som jobbar med gräsmattor. Även gräsmattans värde och plats i den offentliga miljön diskuterades. I intervjuerna framkom att gräsmattor har en stor roll att spela i den offentliga miljön men främst som lek och vistelseytor samt för att stadslandskapet skall se prydligt ut. När intervjun kom in på små ytor, ofta kallade restytor, så framkom att flera såg dem som problematiska och ibland svårskötta men att de över lag inte sågs som något problem. Ytorna sköts för att de ska se prydliga ut och har i och med det ett syfte enligt flera av de intervjuade. En egen undersökning gjordes på 40 olika gräsmattor för att undersöka om de är onödiga så kallade restytor och vilket användarvärde de hade. Gräsmattornas kondition och status bedömdes genom att titta på slitage, ståndort och artsammansättning. Slutligen bedömdes hur lätt eller svår ytan var att sköta. När dessa aspekter vägs samman ger de en bild av vilket värde gräsmattan har som den är idag, vad den kostar i form av skötsel och vilket som vore den bästa användningen av ytan, estetiskt/användarmässigt och skötseltekniskt. I flera fall var svaret att ytan var bra som den är men i andra fall så finns en annan till synes bättre lösning. Inventeringen visade också situationer som gav specifika svårigheter/ problem för gräset: - Slänter med gräs som är svårt att klippa (kan bytas ut mot ängsväxter som slås en gång per år och ger en större biologisk mångfald). - Liten yta i hörn eller mellan vägar (kan bytas mot perenner eller buskage som ger större estetiska värden och i slutändan mindre skötsel). - Mittremsa och vägkant (kan bytas ut mot urban äng eller torr perennplantering). - Skuggad yta som utsätts för slitage (ett förslag är att ytan stängs av och ett fältskikt av skuggtåliga örter planteras). Alternativ till gräs kartlades i en litteraturstudie där fem typer valdes ut: - Urban äng, färre skötseltillfällen och högre biologisk mångfald, saknar användarvärden - Perenner, prydlig och estetiskt tilltalande, saknar användarvärden och kan ha högt skötselbehov - Örtartat fältskikt, skapar biologisk mångfald och har lågt skötselbehov - Konstgräs, klarar högt slitage och har likartade fallskyddsegenskaper, saknar helt biologiska värden och ekosystemtjänster. - Stenbeläggning/grus, klarar av högt slitage och ser prydligt ut om välskött, saknar helt biologiska värden och ekosystemtjänster Fallstudie stadsträdgården För att sammanfatta de olika aspekterna och visa ett samlat exempel gjordes en fallstudie på Stadsträdgården, en park i Uppsala. Inventeringen visade att 23 av 44 gräsmattor saknade eller hade lågt användarvärde och därmed skulle kunna vara någonting annat än klippt gräsmatta. Flera av gräsmattorna låg i utkanten av parken mot vägar eller i sluttningar. De som var mot vägar uppfattades som bullriga och oattraktiva att sitta på. I dessa områden ges som förslag att göra om dem till ängar med stort inslag av örter. Längs kanten mot gångvägen kan gräset klippas om skötselpersonal eller boende vill ha en mer ordnad yta. Ängen är en mer biologiskt diversifierad biotop än gräsmatta, som är hem till många insekter som humlor och bin. De ytor som var för små för att äng skulle fungera föreslås bli perennplantering. En stor yta i norra parken hade stora problem med att människor och cyklar orsakade så stort slitage att det bara var jord kvar. Ytan var kraftigt skuggad av stora träd vilket gjorde att gräset inte kan bilda en lika tät matta och återhämtar sig sämre efter höstens och vårens blöta. Skuggan gör området olämpligt för ängsväxter och området föreslås istället planteras med lund/skogsörter samt ett fåtal exoter vilket ger ett större estetiskt värde till platsen. Ytan bör under etableringstiden stängas av för att ge växterna tid att etableras. Området föreslås skötas endast genom att skräp plockas bort och oönskade växter tas bort som buskar eller små träd, annars får naturen ha sin gång. Ett tredje typ av problem var ytor som var svåra att sköta förutom slänter och som låg i anslutning till planteringar. Planteringar bör i dessa områden förändras och omformas så att klippningen blir mer effektiv. Buskage bör slås ihop och ges en organisk form och planteringar kan flyttas hela vägen ut till kanten.