Språkpolitik i Sverige och Tyskland : En kontrastiv studie med fokus på organisation av andraspråksundervisning för nyanlända vuxna invandrare

Sammanfattning: Syftet med min studie var att belysa och jämföra språkpolitiken i Sverige och Tyskland med särskilt fokus på styrdokument som gäller språkundervisning av nyanlända vuxna invandrare. Frågeställningarna som studien skulle besvara var följande: Vad är det som anges i den nationella lagstiftningen om den enskildes tillgång till språk både vad gäller modersmål och andra språk? Hur organiseras undervisningen i andraspråk för vuxna nyanlända i Sverige respektive Tyskland? Vilka likheter och skillnader finns mellan Tyskland och Sverige vad gäller organisation av andraspråksutbildning för nyanlända vuxna? Jag använde mig av en kvalitativ metod, där materialurvalet bestod av tyska och svenska lagtexter inom relevant område. Resultatet visade att Sveriges språklag garanterar den enskildes tillgång till språk både vad gäller modersmål och annat språk än modersmål. Tyskland saknar språklag, som tyder på att Tyskland inte känner behovet av att reglera det tyska språket i förhållande till andra språk. Tyska är ett starkt språk inom ett nationellt och internationellt sammanhang. Undervisningen för nyanlända vuxna invandrare förankras i Sverige och Tyskland genom lagstiftning, dock finns mer olikheter än likheter när man jämför paragrafernas innehåll. Medan Sverige påvisar pedagogiska drag i förordningen kring SFI samt obegränsat tillgänglighet utmärker sig den tyska integrationskursen genom språkideologi. Detta sker i form av språktest som förutsättning för tilldelning av medborgarskap samt begränsningar i rätten att delta.