Korrelation av kliniska och genetiska data hos älgar diagnosticerade med och utan Moose Wasting Syndrome

Sammanfattning: År 1985 upptäcktes en sjukdom som drabbade svenska älgar. Sjukdomen fick namnet Moose Wasting Syndrome (MWS). Älgarna som hittades var i mycket dålig kondition eller självdöda. Symptomen på MWS är anorexi, svaghet, nedsatt syn, minskad skygghet, utmärgling och diarré. Risken att dö i sjukdomen uppvisar ett starkt ålders-beroende som ökar med stigande ålder, tjurar är minst lika drabbade som kor. Sjuk-domen sågs dock i alla åldersklasser. Sjukdomen förekom över hela landet men har främst studerats i Älvsborgs län och kallas därför för Älvsborgssjukan. Än idag finns inget definitivt svar på vad som orsakar sjukdomen. Hypoteser om vad som kan orsaka sjukdomen var flera. Foderrelaterade orsaker, med förändrade mineral- och metallhalter beroende på försurning, eller brist på foder beroende på en ökande population av växtätare, eller kontaminerat foder på grund av miljöföroreningar. En annan hypotes var värd-och parasitrelaterade (det vill säga, vi-rus, bakterier, prioner). Då obduktions- och histologbilden tydde på en virusinfektion var Bovine Virus Diarré Virus (BVDV), Reovirus, Herpesvirus eller Retrovirus några av de föreslagna virusen. Dessa virus kunde dock inte isoleras. Icke virala patogener som bakterier och prioner testades. Med de tester som då ställdes till buds kunde inte till exempel prionsjukdomar som tex, Chronic Wasting Disease (CWD) fastställas. Så ingen av de presenterade hypoteserna kunde visas vara orsaken. Broman et al. (2002a), föreslog att framtida studier behövde koncentrera sig på tre punkter: i: väl-formulerade kritiska tester på de olika hypoteserna, ii: testen på hypotesen kan endast bli framgångsrika om materialet eller djuren i undersökningen sant representerar en större population (större mängd data), iii: att fler än en faktor studeras samtidigt för att förklara fenomenet. Nya och kanske okända interaktioner kunde visa sig viktiga. År 2016 studerade ett forskarteam på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Lin-köpings universitet (LiU) om MWS kunde vara en atypisk (uppvisar inte exakt samma symptom som ursprungligen beskrivs) eller typisk (uppvisar samma symptom som ursprungligen beskrivs) form av CWD. Under samma period observerades det första fallet av CWD hos en norsk ren. Fram till den 2 april 2019 har nitton fall av klassisk CWD diagnosticerats hos vildren och sex fall av atypisk CWD hos älgar och en kronhjort i Norge samt tre fall av CWD hos älg i Sverige och ett fall i Finland. Chronic Wasting Disease och andra prionsjukdomar uppkommer genom omvandling av det cellulära prionproteinet (PrPC) till en konformationsförändrad infektiös isoform, Proteinase K resistent prionprotein (PrPSc). Studier har genomförts för att undersöka sambandet mellan prionsjukdomen CWD och MWS då dessa visat sig ha liknade symtom. Syftet med den här studien är att med hjälp av de sjukdomsdata som finns om MWS kunna upptäcka genetiska korre-lationer mellan genotyp, fenotyp och sjukdomsklass (klass 1–7, där 1 visar mycket tydliga symptom och där 7 representerar friska). Viktiga mål för forskargruppen på SLU och LiU är att få klarhet i allel-frekvensen och den geografiska fördelningen av mutation i PRNP-genen hos älg som kodar för prionproteinet (PrP) och undersöka den möjliga kopplingen mellan det muterade PrP och MWS, samt om älgmutationen i PRNP påverkar aggregering, konformation och processningen av PrP i samband med Cu- och Zn-värden. Studien bestod till största del av statistiska analyser på data ifrån 2331 älgar. Information fanns om lever-, njur- och blodvärden, insamlingsår, genotyp, sjukdomsklass, kön, ålder, proteinklyvning av PrP, fyndplats, avlivad eller självdöda, identitetsnummer, diagnos samt anamnes. Framförallt analyserades variablerna ålder utifrån 106 individer, sjukdomsklass utifrån 93 individer och alfaklyvning utifrån 49 individer. För att finna samband mellan variablerna användes linjära modeller och korrelationsmatrixs. Resultaten visade att äldre djur oftare drabbas av MWS än unga djur. Tolv av tretton individer med sjukdomsklass 1 (sjukast) och tretton av tretton med sjukdomsklass 2 var kor, vilket beror på den dåvarande strukturen av svenska älgstammen, med förhållandet sex kor per tjur. Skillnader finns mellan olika provperioder, som bland annat sjukdomsklass, då älgar med sjukdomen främst sågs under 1980–2000 talet. Vid analys av alfaklyvning kunde ett negativt samband ses avseende insamlingsår och sjukdomsklass. Resultat som tyder på att under 1980–2000-talet var alfaklyvningsprocenten högre. Individer som är mycket sjuka (klass 1–2) visar på en generellt högre alfaklyvningsprocent (90–100%) än de som är mindre sjuka. Resultaten i den här studien visade på att de individerna som drabbats hårdast av MWS hade höga värden av vissa mineraler och spårämnen gentemot de friska. Ingen antydan finns att en viss genotyp drabbas oftare än någon annan, men resultaten styrker tidigare resultat om att äldre djur drabbas oftare än yngre.