Konkursboets miljörättsliga ansvar - efterbehandlingsansvaret vid ett bolags konkurs

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: En grundläggande princip inom konkursrätten är att konkursboet inte ansvarar för gäldenärens tidigare förpliktelser. Miljörätten däremot är uppbyggd runt syftet att kunna utkräva ansvar från en stor krets av fysiska och juridiska personer, detta i syfte att skydda nuvarande och kommande generationer. Det problematiska är att kombinera dessa två lagstiftningar och syften. Syftet för den här framställningen är att utreda vilket ansvar konkursboet har för efterbehandling i fall då konkursbolaget har bedrivit miljöfarlig verksamhet. För att besvara denna frågeställning har en utredning gjorts om när konkursboet anses vara verksamhetsutövare. I syfte att få ett mer praktiskt perspektiv har även möjligheterna för konkursboet att begränsa eller undvika ansvar för efterbehandling utretts. Miljöfarlig verksamhet kan bedrivas antingen aktivt eller passivt, det senare genom förvaring av miljöfarligt avfall. För att ett konkursbo ska anses vara verksamhetsutövare för en aktiv verksamhet krävs det att boet har fortsatt att bedriva denna i någon mening. Domstolarna har gjort en vidsträckt tolkning, vilket innebär att nästan alla åtgärder kopplade till driften kan leda till att konkursboet anses vara verksamhetsutövare. Exempelvis har ansvar utdömts då boet upprätthöll rening vid en gruva. Det förutsättas dock faktisk och rättslig möjlighet att vidta åtgärder mot olägenheter och störningar. Vid förvaringsfall anses den miljöfarliga verksamheten pågående under den tid det miljöfarliga avfallet finns på fastigheten. Konkursboet anses då vara verksamhetsutövare om det har faktisk och rättslig rådighet över avfallet. På frågan vad ett konkursbo kan göra för att undvika ett miljörättsligt ansvar visar utredningen att den metod som står till buds är att helt undvika att befatta sig med egendomen som är förorenad eller bidrar till föroreningen. Detta institut benämns abandonering och innebär att konkursförvaltningen inte omhändertar egendomen utan istället helt avstår denna. Andra fall då konkursboet har undvikit ansvar är då gäldenärens verksamhet har upphört före konkursen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)