Must I Undertake to Prove That the Slave Is a Man? : en retorikanalys om de svarta människornas värde under slaveriet och retorikens medel

Sammanfattning: Denna uppsats har som syfte att genom fyra utvalda tal av den framstående abolitionisten Frederick Douglass se hur, genom hans tal, en svart människas värde skildras i USA under tiden kring det amerikanska inbördeskriget och genom vilka retoriska medel han nådde fram med sitt budskap. För att få svar på frågeställningarna har denna uppsats använts sig av Renbergs retorikanalys som teori och metod. Analysen grundar sig främst i de tre retoriska medlen ethos, pathos och logos. Det som kunnat åskådliggöras i denna uppsats är dels hur lågt mänskligt värde de svarta hade under slaveriet, dels hur Douglass egen bakgrund och erfarenheter gjort honom till betydande retoriker, eftersom det är framförallt verklighetsskildringar och egna berättelser som han tal och starkaste argumentation bygger på. Hans absolut främsta fokus som varit genomgående i alla talen har varit att ständigt påvisa att vit som svart, inte ska spela någon roll för att få ett mänskligt värde. Genom verklighetens grymma exempel försöker Douglas övertyga sin publik hur fel slaveriet och samhällsstrukturen fungerar. Argumentationen som Douglass använder sig av, kan ses senare in på 1960-talet och än idag, då människor fortfarande särbehandlas.