Obligatorisk sexualitet - Hur medikaliserande diskurs konstruerar (a)sexualitet som avvikande

Sammanfattning: Forskning kring asexualitet är fortfarande skral till sin mängd och bredd jämfört med forskning kring andra sexuella minoriteter och har dessutom till stor del uppehållit sig vid definition av asexualitet snarare än fördjupad förståelse av exempelvis asexuella narrativ. Denna uppsats ämnar utforska hur medikaliserande diskurs konstruerar (a)sexualitet som avvikande och vad sådan diskurs kan säga om sexualitet generellt genom det för denna studie centrala begreppet obligatorisk sexualitet. Studien syftar till att lyfta fördomar och förtryck kring asexuella personer och visa på den potential forskning om asexualitet har i att bidra till bredare förståelse av (a)sexualitet. Detta genom kvalitativa intervjuer vilka analyserats diskursivt med teoretisk utgångspunkt i social konstruktion och medikaliseringsteori. Resultatet föreslår tre kriterier för begreppet obligatorisk sexualitet; allosexualitet, sexuell praktik och libido. Detta förstås som en central del av människan. Avvikelse är ett brott från den friska sexualiteten och riskerar att göra en till föremål för medikalisering. Detta tydliggörs genom den medikaliserande diskurs där asexualitet inte är giltigt i sig själv utan en avvikelse vilken kräver ogiltigförklarande eller medicinsk orsak. Genom medikaliserande diskurs kring det avvikande och i relation till den obligatoriska sexualiteten konstrueras (a)sexualitet som antingen avvikande eller naturlig, där asexualitet konstrueras som avvikande enligt informanternas utsagor.