”Vi räcker inte till” : En intervjustudie om hur individualismen och New Public Management påverkat överläkarens arbetsmiljö och yrkesroll

Sammanfattning: Hälso- och sjukvården har sedan början av 1990-talet varit föremål för en rad olika marknadsstyrda reformer som saknar motstycke i svensk historia. Dessa härstammar från New Public Management idéer vars avsikt var att organisationen skulle effektiviseras. Emellertid verkar denna intention gett en motsatt effekt enligt vad som framkommit i samhällsdebatten det senaste decenniet vad gäller patientsäkerheten och sjukvårdpersonalens arbetsmiljö. Mot bakgrund av detta har syftet med denna studie varit att undersöka och förstå överläkarens psykosociala arbetsmiljö och yrkesroll i förhållande till dessa strukturella förändringar. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts för att analysera ämnet med stöd utav Jürgen Habermas teorier om kommunikativt handlande och system och livsvärld samt Robert Karasek och Töres Theorells krav, kontroll och stödmodell. Dessa teorier har därefter kopplats till begreppen avprofessionalisering, etisk stress och målförskjutning. Med hjälp utav dessa analytiska verktyg har en systemförändring i samhället kunnat identifieras. Detta tycks ha påverkat hälso- och sjukvården i den benämningen att det har orsakat en ökad administration och detaljstyrning i organisationen. Det empiriska materialet i uppsatsen visar att konsekvenserna har utmynnat i avprofessionalisering samt etisk stress för läkarens yrkesroll och psykosociala arbetsmiljö. Enligt informanternas utsagor tycks det saknas en vilja hos sjukvårdshuvudmännen att ta ett övergripande ansvar för alla problem som har uppstått i hälso- och sjukvården till följd av individualismen och New Public Management. Det medför i sin tur att flera av informanterna känner sig otillräckliga i sitt arbete samt ansvarsområde och att skulden för en dysfunktionell organisation drabbar läkare. En slimmad organisation kombinerat med individernas ökade krav på tillgänglighet och medverkan i sin sjukvård har sålunda ökat den sammanlagda belastningen på hälso- och sjukvården. Följaktligen är uppsatsens slutsats att marknadsstyrningar och slimmade organisationsmodeller i hälso- och sjukvården endast fungerar om tillgång och efterfrågan möts samt att organisationsbeslut bör helst fattas i nära samråd med professionen.