Canine transmissible venereal tumour

Sammanfattning: Canine Transmissible Venereal Tumour (CTVT) är en unik smittsam tumörsjukdom. Likt en parasit är den naturligt överförbar mellan individer inom familjen Canidae via transplantation av levande tumörceller, framför allt genom parning. Ursprunget anses vara en och samma neoplastiska klon som uppstod flera tusen år tillbaka och som än idag kontinuerligt förökar sig genom att överföras till nya värdar. Denna enastående överlevnadsstrategi beror på många olika mekanismer. Några av dessa finns beskrivna i flertalet studier, och andra förblir ofullständigt kartlagda. Den största bedriften är hur immunförsvaret kan nedregleras och undgås till den nivå att tumörcellerna inte avstöts, vilket sker vid normal transplantation av kroppsfrämmande vävnad. Tidigare antogs att ett oncogent virus skulle vara orsaken bakom sjukdomen. Denna teori har på grund av bristande evidens dock övergivits eftersom viruspartiklar inte har kunnat påvisas i samband med tumören. Denna litteraturstudie syftar till att försöka fastställa de mekanismer som gör det möjligt för en tumör att vara smittsam, med CTVT som utgångspunkt. CTVT är den mest studerade av de naturligt förekommande smittsamma tumörerna och beskrevs så tidigt som år 1876. Genom att studera tumörens etiologi, kända mutationer och egenskaper drogs slutsatsen att de egenskaper som främst möjliggör för smittsamheten hos CTVT är regleringen av Major histocompatibility complex I och II (MHC-I & II) på cellytan samt produktionen och utsöndringen av den immunosuppressiva cytokinen Transforming growth factor beta (TGF-β). TGF-β produceras lokalt i höga koncentrationer och stimulerar tillväxt, angiogenes och skyddar mot infiltration av cytotoxiska T-celler och Natural killer-celler (NK-celler) genom att nedreglera deras aktivitet och minska tumörcellernas MHC-uttryck. I tillväxtfasen är avsaknaden av MHC typ I och II nästintill fullständig bland tumörcellerna. Avsaknaden av MHC-I leder till att cytotoxiska T-celler misslyckas att identifiera och infiltrera tumörcellerna som då undviker inducerad apoptos. Under regressionsfasen ökar dock tumörcellernas uttryck av MHC-I och II-molekyler på ytan från ca 3 % till över 30 %. När främmande MHC-II-molekyler presenteras triggas kroppens specifika immunförsvar och antikroppar mot tumörcellerna börjar produceras. Genomet i CTVT är lika varandra oavsett ursprung men skiljer sig markant från värdens eget genom. Dessutom finns en rad karaktäristiska mutationer som framförallt berör tumörens generella kondition och konkurrenskraft. Det rör sig om en LINE-1-insertion vid proto-oncogenen c-myc, som används som en diagnostisk markör för att fastslå CTVT, mutationer i kända tumörsuppressorgener som p53 och CDKN2A m.fl., samt horisontellt upptag av mitokondrie-DNA (mtDNA) från friska värdceller.