”De är ju dom som känner sitt barn allra bäst” : En kvalitativ studie om ”barn i behov av särskilt stöd” samt samarbete med vårdnadshavare utifrån förskollärares perspektiv 

Sammanfattning: Syftet med arbetet är att beskriva vad förskollärarna anser ligger till grund för att avgöra om barn är i behov av särskilt stöd och hur de arbetar med de barnen. I synnerhet hur de samarbetar med vårdnadshavare för att främja barns utveckling. Studien är kvalitativ och metoden som används för att besvara frågeställningarna är semi-strukturerade intervjuer. Urvalet av informanter är fem utbildade förskollärare som arbetar på olika förskolor i Sverige. Studiens resultat visar att förskollärare avgör om barn är i behov av särskilt stöd genom erfarenheter, mallar och genom att de ser att barnen på något sätt inte deltar i verksamheten på samma sätt som andra barn. Det som förskollärarna anser avgör om barn är i behov av särskilt stöd är: sociala, språkliga, motoriska, koncentrationssvårigheter samt svårigheter med bokstavskombinationer. Vår studie visar att förskollärare kopplar in andra professionella för att arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Dessutom ändrar de verksamheten samt inkluderar träningen till barn i behov av särskilt stöd. Resultatet visar även att förskollärarna anser att samarbetet med vårdnadshavare är betydelsefullt för att stödja barnets utveckling. De samarbetsformer som används är tamburkontakt, samtal med vårdnadshavare och professionella som är inkopplade till barnet, utvecklingssamtal samt extrainsatta samtal.  Vid samtal anser förskollärarna att det är viktigt att vinna vårdnadshavares förtroende, ha en öppen och rak kommunikation, framhålla positiva saker, samt förmedla en känsla att vårdnadshavarna inte ska känna sig skyldiga.