Gröna reningsverk : olika vegetationsytors påverkan på rening av miljön

Sammanfattning: I takt med att vårt samhälle utvecklas ökar även föroreningarna i miljön. Luft, mark och vatten innehåller en mängd olika gifter och farliga ämnen som är skadliga, inte bara för oss människor, utan även för djur- och växtliv. Samtidigt ökar befolkningen i städerna vilket höjer kraven på att reducera mängden föroreningar för att dess påverkan ska bli så liten som möjligt. Saneringsmetoder som är vanligt förekommande i branschen idag är kostsamma och bidrar dessutom till mer utsläpp under processen. Att istället utnyttja växters förmåga att rena miljön är inte bara mer miljövängligt utan i många fall även mer kostnadseffektivt. Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur olika typer av vegetationsytor kan påverka luft-, vatten- och markrening samt att behandla förutsättningarna och möjligheterna för olika aktörer att göra smarta vegetationsval. Detta har gjorts med hjälp av en litteraturstudie av kvalitativ karaktär. Litteraturstudien har berört de vanligaste föroreningarna i luft, mark och vatten, vegetativa metoder för att rena dessa samt frekvent förekommande vegetationsytor i urbana miljöer. Resultatet visar på att kunskap och planering är två centrala delar för att med hjälp av vegetation kunna tillgå en effektiv och lönsam reningsprocess. Ingen vegetationsyta kan bidra med samtliga reningsmetoder. För att uppnå en optimal reningseffekt bör således olika ytor kombineras vilket kräver stor kunskap för såväl vegetationsval som rådande förutsättningar för varje specifikt projekt. I dagsläget ges bidrag till högriskklassade områden men ej för områden med lägre risk som ofta är lämpade för just vegetativ rening. Sammanfattningsvis föreslås därav att incitamenten för att göra smarta vegetationsval måste stärkas, vilket skulle kunna åtgärdas genom att utöka bidragen till att även gälla för rening av mark, vatten och luft i förebyggande syfte med ett alltmer långsiktigt perspektiv.