Informell kompetens och rekryterarens preferens En kvalitativ intervjustudie om kompetens, bedömnings- och urvalsmetoder samt tolkningsföreträde vid en ledarrekrytering

Sammanfattning: Syfte Genom intervjuer med rekryterare syftar denna studie att skapa en bredare förståelse för ledarrekryteringens utformning. Fokus riktas primärt mot att belysa betydelsen rekryterare uttrycks lägga vid formella och informella kompetenser och hur bedömning och urval går till för att säkerställa att kandidaten möter dessa kompetenskrav. Ett maktperspektiv har applicerats på två av studiens frågeställningar, vilket ämnar synliggöra hur rekryterarna kan förstås ha legitimitet att definiera kompetenskrav och därav har tolkningsföreträde vid bedömnings- och urvalsprocessen. Teori Studiens tre frågeställningar förstås och tolkas utifrån tre separata teoretiska referensramar - en teori för vardera frågeställning. Dessa fungerar som de utgångspunkter och tolkningsverktyg studiens empiriska material tolkas och förstås utifrån, i syfte att redogöra för frågeställningarna. Teorierna är formella och informella kompetenser (Skorstad, 2011), Kahlke och Schmidts (2002) Bedömningscirkel, samt ett maktperspektiv som till stor del är baserat utifrån Foucaults (Ball, 2012) synsätt på makt. Metod Kvalitativa intervjuer utförda med totalt åtta rekryterare, vilka hade det yttersta ansvaret för ledarrekrytering i totalt sju organisationer. Resultat Resultaten i denna studie visar att samtliga rekryterare utformar en kravprofil i vilken formella, samt informella kompetenskrav definieras. Flertalet respondenter gav uttryck för att någon form av formell utbildning var viktig, men att kandidaten hade lämpliga informella kompetenser framkom som mer betydelsefullt. Gällande bedömnings- och urvalsmetoder framgår att de använder sig av en varierad uppsättning metoder i syfte att säkerställa att kandidaten möter kompetenskraven. Intervju, testning och referenstagning beskrevs som vanligt förekommande. Samtliga respondenter använde sig av objektiva bedömningsmetoder, men en majoritet uttryckte att det slutgiltiga urvalet ändå baserades på känslan. Rekryterarens känsla för kandidaten och dennes lämplighet uttryckets att främst uppstå i bedömning av dennas informella kompetenser. Vidare redogör studien för rekryterarnas tolkningsföreträde att definiera de önskvärda kompetenserna och således även för deras tolkningsföreträde vid bedömning och urval. Studiens mest betydelsefulla resultat berör rekryterares känsla för kandidaten. Känslan som en bedömningsgrund, som avgörande för det slutgiltiga urvalet, som en dold maktstruktur och en unik kunskap för yrkesrollen rekryterare, är resonemang vi lyfter och gärna ser utvecklas i framtida studier.