Att styra innovation för värdeskapande

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar styrning av riskkapitalfinansierade Forsknings- och Utvecklingsintensiva företag inom Life Science-branschen. Vad som präglar dessa företag är att de har långa utvecklingstider utan att någon försäljning sker under tiden, vilket gör dem beroende av externt kapital s.k. riskkapital. FoU-verksamhet är mycket komplex och svår att förstå för icke-branschinsatta. Experterna d.v.s. forskningspersonalen, besitter ofta unika kunskaper som ej kan ersättas. Den här typen av företag är således i hög grad beroende av såväl forskare som extern finansiering för att överleva. Frågan som uppkommer är vem som är mest lämpad att styra verksamheten då det ofta finns brister i affärskunskap hos innovatörerna i företagen. Problem kan uppstå om investerare och entreprenörer inte har samma målsättningar för verksamheten. Därför ämnar vi i denna uppsats undersöka hur dessa företag styr för att säkerställa värdeskapande. För att kunna undersöka detta område genomfördes en fallstudie där ett antal FoU-företag inom life science-branschen samt riskkapitalbolag ingick. För att erhålla en nyanserad bild undersöktes frågeställningen ur flera perspektiv, intervjuer genomfördes med såväl representanter för riskkapitalister som representanter för ledningen och forskning i företagen. För att undersöka området utgick vi ifrån teorier kring hur forsknings- och utvecklingsverksamhet fungerar samt vad som skiljer den från mer traditionella verksamheter. Då mål är viktiga i sammanhanget fick teorier kring målformulering i allmänhet, och i FoU-företag i synnerhet, en framträdande roll. Genom att intressenterna i företaget kan ha skilda mål kan också problem med asymmetrisk information uppstå, varmed teorier kring detta behandlades. Modern och traditionell styrning samt hur FoU-verksamhet bör styras, är andra områden som teorin behandlar. För att få förståelse för investerarnas perspektiv ges en bakgrund till riskkapitalmarknaden både i Sverige och utomlands. De olika teorierna sammanfattas slutligen i en modell som påvisar skillnaderna mellan traditionella verksamheter jämfört med forskning och utveckling. De genomförda intervjuerna sammanställs och presenteras i empirikapitlet. Vi kom genom undersökningen fram till att de skillnader i mål som företagen upplevde existerade, ej orsakat problem. Rollfördelningen är relativt klar då riskkapitalisterna främst styr genom styrelsearbetet och samtliga parter är överens om att det operationella ansvaret bör ligga hos VD:n i företagen. Denne uppfattar sin roll i stor utsträckning som informatör och ”spindel i nätet” som förmedlar information såväl inom företaget som externt. En stor del av det interna informationsutbyte som pågår i företagen möjliggörs genom att företagen oftast är mycket små till storleken och att majoriteten av de anställda möts på daglig basis. Vi konstaterade att det ömsesidiga beroende som existerar mellan investerare och forskare, vilket vi utifrån deras skilda positioner trodde kunde ge upphov till problem, var det som säkerställde gemensam måluppfyllnad. Av avgörande vikt i företagen var rätt person i position som VD, då detta visade sig vara en nyckelroll i verksamheten. För att säkerställa den affärsmässiga kompetensen och ge möjlighet åt innovatörerna att ägna sig åt den operativa verksamheten hade externa personer rekryterats för denna position. Av stor vikt var också att riskkapitalisterna kunde bidra med mer än kapital till företagen, det som främst efterfrågades var nätverk av personer vilka kunde stödja företaget genom att exempelvis bidra med bransch- och marknadskunskap eller möjlighet till strategiska samarbeten. Problemet med asymmetrisk information och principal-agent problematik kunde inte påvisas, troligen har detta begränsats genom det ömsesidiga beroendet samt även av information och s.k. intelligent kapital från investerarna. Dessutom var investerarnas fokuserade investeringsstrategier och de mycket tydligt formulerade målen för verksamheten bidragande orsaker till att respondenterna inte upplevde detta som något problem. Slutligen kunde vi konstatera att den senaste tidens finansiella oro hade påverkat företagens situation på olika sätt, främst genom tillgång till kapital samt ändrad inställning till framtida börsintroduktion. Detta tillsammans med hur kommunikationen i företagen ska kunna upprätthållas då företagen expanderar, var frågor som vi tror skulle kunna utgöra problem i framtiden då tidpunkten för riskkapitalisternas exit inträder.