Ansvar enligt AB 04 för uppgifter i förfrågningsunderlag

Sammanfattning: Entreprenader omsätter inte sällan stora mängder pengar, och pågår ofta över långa perioder. På grund av detta är det av särskild vikt att förstå vilka arbeten som omfattas av det ursprungliga kontraktet, och vilka som ska anses vara arbeten som entreprenören inte borde ha förutsett vid sin beräkning av anbudet. Vid sin anbudsberäkning utgår entreprenören ifrån det förfrågningsunderlag som beställaren tillhandahållit anbudsgivarna. Enligt kap. 1 § 6 tredje stycket i det vanligt förekommande standardavtalet AB 04 förutsätts beställaren ha lämnat de uppgifter i förfrågningsunderlaget som kan erhållas vid en fackmässig undersökning av fastigheten. Bestämmelsen förklarar inte vad som är de juridiska konsekvenserna av att beställaren underlåter att tillhandahålla ett tillräckligt förfrågningsunderlag, men i bestämmelsen kap. 1 § 8 förklaras att om det saknas uppgifter ska förhållandena vara sådana som kan förutsättas vid en fackmässig bedömning. Det är därmed oklart om kap. 1 § 8 träffar situationen som beskrivs i kap. 1 § 6 tredje stycket, eller om den sistnämnda paragrafen syftar till att skapa ett strikt ansvar för beställaren. Syftet med uppsatsen är att förstå ansvarsfördelningen vid oklara uppgifter eller vid avsaknad av uppgifter i förfrågningsunderlaget. Detta görs genom en analys av NJA 2015 s. 3, ofta kallad Gotlandsdomen, och genom en tolkning av bestämmelserna. I uppsatsen utgår jag ifrån två alternativa tolkningsalternativ: (1) att kap. 1 § 6 tredje stycket skapar ett strikt ansvar som medför att arbeten orsakade av förhållanden som borde ha redovisats i förfrågningsunderlaget faller utanför det ursprungliga åtagandet, eller (2) att stycket endast minskar entreprenörens risksfär i kap. 1 § 8 och därför inte självständigt kan berättiga till ytterligare ersättning. För att komma fram till ett svar används den rättsdogmatiska metoden. I analysdelen tillämpas den metod som Högsta domstolen har tillämpat för tolkning av standardavtal. En tolkning av bestämmelsernas ordalydelse, flera av syftena bakom AB 04 samt en analys av NJA 2015 s. 3 pekar på att kap. 1 § 6 tredje stycket inte skapar ett strikt ansvar. Även om många rättsvetare anser att beställaren endast har ett incitament att tillhandahålla ett tillräckligt förfrågningsunderlag om det är fråga om ett strikt ansvar, bör även en tillämpning av kap. 1 § 8 fungera som ett incitament då oklarheter i första hand drabbar beställaren. Ett strikt ansvar kan leda till mindre kalkylerbara och jämförbara anbud, eftersom entreprenören i sådana fall måste göra ytterligare en bedömning för att komma fram till huruvida en uppgift borde ha framgått i en fackmässig undersökning enligt kap. 1 § 6 tredje stycket eller inte. Efter en avslutande övergripande rimlighetsbedömning blir min slutsats att även om det finns argument för och emot båda tolkningsalternativ, finns det starkare argument för att kap. 1 § 6 tredje stycket endast bör föranleda ansvar genom kap. 1 § 8.