Fotografiet och Museet : Fotografiet som museiföremål, kulturarv och levande berättelse

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats har varit att utforska fotografiet som museiföremål, kulturhistoriskt medium och arbetet med fotografier inom det kulturhistoriska rummet. Ämnet är avgränsat till den analoga bilden, dokumentärfotografi och fotografiet som kulturhistoriskt medium, aspekter som museer arbetar med. Uppsatsen bygger på tre frågeställningar: ❖ Vad för betydelse har fotografiet som kulturhistoriskt medium? ❖ Hur kan museiarbetare bearbeta kulturhistoriska fotografier, och kan musealiserade fotografier läsas på berättelser? ❖ Vad betyder dokumentärfotografin för museet? Det första huvudkapitlet presenterar en inblick i fotografiets kulturhistoria som museernas fotosamlingar återspeglar samt dess roll i människans kulturhistoria. Det andra huvudkapitlet utgör ett logiskt resonemang av fotografiet som ett kulturhistoriskt medium och lyfter fram hur bilder kan ”läsas”. Tredje huvudkapitlet består av resultatet från en empirisk undersökning inom vilken sju olika kulturarvsinstitutioner deltog, temat på undersökningen var synen på deras respektive fotografiska samlingar. Fjärde huvudkapitlet undersöker hur museiarbetare kan arbeta med de fotografiska samlingarna och bygga fotografiska berättelser med hjälp av grävarbete och studier samt hur museifotografer kan dokumentera nya kulturarv och försvinnande miljöer med sina kameror. Båda parter kan skapa kulturarv med hjälp av fotografier. Många museer har anställda dokumentärfotografer och deras arbete betyder mycket för det gemensamma kulturarvet. Uppsatsen avrundas med en avslutande diskussion där aspekter och tankar kring uppsatsen diskuteras och tankar ges på källmaterial.