Svarte Mosse : en stadsdelspark i Göteborg

Sammanfattning: Park och Naturförvaltningen i Göteborg har tagit fram en parkplan för Biskopsgården där man pekar på en möjlig utveckling av närområdet runt sjön Svarte Mosse. Mitt mål med detta examensarbete har varit att utifrån en förståelse för de lokala förhållandena utveckla ett program med kriterier för hur området skulle kunna utvecklas samt göra ett förslag på gestaltning. Efterforskningar bland olika källor gav ett generellt svar på vad som är en bra park. Genom att studera statistik, dagstidningar och prata med boende i stadsdelen så konstaterar jag att det karaktäristiska för Norra Biskopsgården är resurssvaghet, trångboddhet, hög otrygghet och en stor andel unga. Detta tror jag sammanfattningsvis gör utemiljön viktigare i så kallade utsatta områden. Jag valde att arbeta med ett grönområde som angränsar till en typ av stadsstruktur som har blivit kraftigt kritiserat för utemiljön. Därför valde jag att göra en bakgrundstudie av modernistiska förorter. Formuleringarna i beskrivningen till stadsplanen för Norra Biskopsgården från 1956 är intressanta att läsa. Den yta mellan husen som planerades för invånarnas "behov och trevnad" upplevs idag inte som tillräckligt definerad enligt bland annat Park och Naturförvaltningens sociotopkartor. Som en del av efterforskningarna kring grönstrukturen i den modernistiska förorten läste jag bland annat om "Stockholmsskolan" och den nya typen av parker som anlades i ett expanderade Stockholm under 1940 och 1950-talet. Jag kopplade denna rörelse till anläggandet av Norra Biskopsgården och "parken" vid Svarte Mosse och menar att det är ett resultat av samma tidsanda. Denna parallell gav mig insikten att dagens brukare av parken vid Svarte Mosse har en helt annan kulturell bakgrund. I intervjuer med invandrare visar jag några av de olika traditioner som finns kring parker och naturanvändande i två länder. För att öka sannolikheten att brukarna i ett område med en hög andel invandrare knyter an till en park anser jag att som landskapsarkitekt bör man vara medveten om dessa skillnader. Programmet för utveckling av närområdet runt Svarte Mosse består av flera delar. Först sammanfattar jag min insamlande fas och ger på så sätt ett sammanhang till utvecklandet av närområdet. Jag sammanställer en problemanalys utifrån brukarnas perspektiv, definierar kriterier och specifika åtgärder. Mitt gestaltningsförslag avser att med ganska små insatser förändra naturparken till en omhändertagen park som kan bli en mötesplats för alla invånarna i Norra Biskopsgården samt visa den tillgången som hela friluftsområdet är. Abstract The Park and Nature authorities in Gothenburg has set out a "park scheme" for Biskopsgården. In the document, it is suggested that the area around Svarte Mosse should be developed to a park. On the basis of an understanding of the local conditions my goal with this master thesis is to develop a program with criteria for how this area could be developed and make a design proposal. Various sources gave a general answer to what is a good park. By studying the statistics, newspapers and talking to some residents in the district, I could note that the characteristics of Norra Biskopsgården is that the inhabitants have small economic resources, often lack sufficient living space, feel high insecurity and that there is a high proportion of young people in Norra Biskopsgården. These elements make the public space more important in the so-called problem areas. I have chosen to work with a green area adjacent to a kind of city structure that has been highly criticized for the public space. Therefore, I made a study of modernist suburbs. It is written in the description of the city plan for Norra Biskopsgården from 1956 that the area between the houses is planned for the residents " needs and comfort ". Today this space is not seen as an asset shown e.g. in investigations done by the Park and Nature authorities. As part of the research around the green structure in the modernist suburb I read about "The Stockholm School" and the new type of parks that were built in an expanding Stockholm in 1940 and the 1950s. I linked this movement to the construction of Norra Biskopsgården and Svarte Mosse as a nature park. This parallel made me realize that today's users of the park has a completely different cultural background. By having talked with some immigrants, I could show some of the different traditions that exist around the usage of parks and nature in two countries. In areas with a high rate of immigrants landscape architects should be aware of these differences in order to increase the likelihood that people attach to the public space. The program for the development of the immediate area around Svarte Mosse consists of several parts. I summaries my initiale phase and by doing so put the work with the park in a context. I put together an analysis of problems as it is seen by the users, further I define the criteria and specific measures for the development of the park. The intention with my proposal is to change the nature park with quite a small effort into something that could become a meeting place for all inhabitants of Norra Biskopsgården and display some of the assets that exist in the larger recreation area.