Day Zero: Communicating the water crisis in Cape Town, 2015-2018 : A qualitative study about the communication during the water crisis and how the public responded to the messages

Sammanfattning: Stigande urbanisering och större befolkningar har ökat trycket på städer och deras förmågor att förse alla med de vardagstjänster som städerna vanligtvis har kapacitet att erbjuda. Att förse alla med dricksvatten är något som har blivit en utmaning då vattenanvändningen har stigit samtidigt som vattentillgången varierar beroende på nederbörd, och potentiellt minskat på grund av klimatförändringarna. FN:s elfte globala mål för hållbar utveckling handlar om hållbara städer och efterfrågar en hållbar förändring av städer med beslutsfattande som är inkluderande. Målet siktar på att minska städers miljöpåverkan, effektiv resursanvändning och att minska ekonomiska förluster av katastrofer (t.ex. torka) (UN, 2015) och är därmed relevant för städers vattenanvändning. I kontexten för Sydafrika och Kapstaden är problemen kring vatten ett resultat av stigande befolkning, urbanisering och klimatförändringar, men också landets historia som kvarstår som en barriär mot hållbarhet. Denna uppsats handlar om vattenkrisen i Kapstaden 2015-2018 med syftet att utforska hur Kapstadens beslutsfattare kommunicerade varningarna kring att vattnet skulle ta slut och hur allmänheten svarade på denna kommunikation. För att åstadkomma detta är metoden som använts inspirerad av etnografiska forskningsmetoder med syftet att lyfta lokala synpunkter och åsikter. I detta fall handlar det om synpunkter och åsikter från människor i samhället Ocean View på den västra Kaphalvön några mil utanför Kapstaden. Resultatet diskuterades i förhållande till tidigare forskning på området och ett teoretiskt ramverk baserat på kommunikationsteorier. Som slutsats kom det fram att sättet vattenkrisen kommunicerades på var mjukt med en låg känsla av hot till en början där tips gavs för vad människor kan göra för att spara vatten, vilket misslyckades med att skapa någon ordentlig respons från allmänheten. Men allteftersom att situationens allvarlighet började förstås förändrades kommunikationen och började sprida rädsla och panik genom ”domedagskommunikationen” av ’Day Zero’, dagen då vattenkranarna skulle stängas av. Efter det kom svaret från allmänheten och förändring skedde relativt snabbt då människor började spara vatten för att undvika denna katastrof.