Relativitet och förståelse En studie om kommunikationsmönster kring metakognitiva lärandeprocesser i ensembleundervisning på gymnasiet

Sammanfattning: Denna studie undersöker kommunikationsmönster mellan elever och lärare på gymnasiet inom ramen för ensembleundervisning. Syftet med studien är att ge exempel på metakognitiva lärandeprocesser i musikundervisning, belysa vilka kommunikationsmönster (diskurser) som skapas och hur de skapas i dessa processer. De teoretiska utgångspunkterna utgår från socialkonstruktionism, symbolisk interaktionism och kommunikativt handlande och som analysmodell har diskurspsykologi använts. Det empiriska materialet, lektionsobservationer, har samlats in på ett gymnasium i södra Sverige och har kompletterats med en CIT-inspirerad intervju med en lärare. Tre metakognitiva lärandeprocesser (reflekterande, värderande och strategiska) har analyserats. Följande diskurser blev resultatet: - en elevnära aktivitetsdiskurs, där läraren är mycket angelägen om att involvera eleverna i varje fas av lärandeprocessen, även i val av didaktiska metoder och didaktiskt innehåll. - en elevcentrerad försiktighetsdiskurs, där utvärdering och bedömning är känsliga ämnen. - en elevberoende relativitetsdiskurs, där inget i musikaliskt hänseende anses rätt eller fel och där läraren lämnar över stor del av beslutstagandet till eleverna. Ur den samlade bilden av diskurserna lyfts begreppen relativitet och förståelse fram i lärarens kommunikation med eleverna kring det musikaliska innehållet och undervisningsmetoderna.