Betesgångens påverkan på symmetrin i rörelsemönstret hos unga och vuxna ridhästar

Sammanfattning: Hälta är en stor anledning till att dagens ridhästar utreds av veterinär. Det innebär ett lidande för djuret, en ekonomisk förlust för djurägaren men även en förlust av antal dagar som hästen kan vara i träning. Historiskt sett har veterinärer utrett hältor subjektivt, och det har visat sig att överensstämmelsen mellan olika veterinärers bedömningar är låg. Som ett hjälpmedel i hältdiagnostik finns sedan ett antal år det objektiva rörelseanalyssystemet Lameness Locator som genom sensorer mäter och analyserar hästars rörelsesymmetri i trav. I och med att Lameness Locator har använts i många studier har det framkommit att många hästar som anses helt friska av sina ägare har en grad av asymmetri som ligger över uppsatta gränsvärden. Det har väckt många frågor, bland annat vid vilket gränsvärde en asymmetri ska klassas som en hälta och om asymmetrier är smärtutlösta. En annan fråga är om asymmetrier kan behandlas som låggradig hälta och om asymmetrierna i så fall minskar vid vila från arbete. Syftet med det här arbetet var att studera om rörelseasymmetrier i trav påverkas av att hästarna vilar från träning. Hypotesen var att hästarnas rörelser skulle bli mer symmetriska efter en period av vila. I studien ingick sammanlagt 76 hästar fördelat på två grupper. Den ena gruppen bestod av 13 unghästar som alla deltog i en studie om rörelseasymmetrier vid SLU. I den andra gruppen ingick 63 hästar från Kavallerikasernen som även de deltog i ett annat projekt vid SLU. Rörelserna hos samtliga hästar som medverkade i denna studie mättes därför var tredje månad med Lameness Locator. Hästarna som inkluderades hade inte ha uppvisat någon skada eller hälta de senaste fyra veckorna inför mätningarna, hade vilat i minst fyra veckor mer under sommaren än de gjort under föregående tremånadersperiod och hade blivit undersökta en gång före och en gång efter betesperioden år 2017 eller år 2018. Studien visade att ingen statistisk minskning av hästarnas rörelseasymmetrier kunde påvisas efter perioden med betesgång med vila och hypotesen kunde därmed förkastas.