Rätten till abort - En komparativ analys av hur Sverige och USA fick fri abort, samt av Europadomstolens och USA:s Supreme Courts bedömning av rätten till abort i relation till rätten till privatliv

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar den historiska utvecklingen som ledde fram till fri abort i Sverige och USA samt jämför två rättsfall från Europadomstolen och USA:s Supreme Court, A, B and C v. Ireland och Roe v. Wade, för att utöver den historiska kontexten ge en förståelse för den juridiska argumentationen. Rättsfallen fokuserar på rätten till abort i relation till rätten till privatliv och analysen ämnar visa huruvida domstolarnas bedömningar skiljer sig åt. Den primära skillnaden i den historiska utvecklingen mellan Sverige och USA under andra halvan av 1900-talet kan sägas vara att rätten till fri abort i länderna grundade sig på olika anledningar. I Sverige var det primärt att det fanns ett behov av en modernare lagstiftning på området efter att problematiken synliggjorts i media. I USA var det snarare en kamp mot existerande maktstrukturer, ett sätt att dels skydda kvinnors kroppar mot dåligt genomförda aborter, dels skydda kvinnor mot maktutövning från män och läkare, som såg abortlagstiftningen som ett sätt att reglera kvinnors rättigheter. Vad gäller domstolarnas bedömningar skiljer de sig också åt. Båda domstolarna medger att det finns en rätt till abort inom tillämpningsområdet för rätten till privatliv, men Europadomstolen menade att konventionsstaternas diskretionära prövningsrätt i frågan var mycket stor och till följd därav förelåg inget krav på legaliserad abort i landet för att rätten skulle vara tillgodosedd. USA:s Supreme Court å andra sidan menade att en intresseavvägning bör ske vid bedömningen, men att det genom hela graviditeten ska vara möjligt att genomföra abort. De ställde upp en trestegsmodell som tog hänsyn till de motstående intressena och rättigheterna som låg för handen, samtidigt som den bevarade skyddet för kvinnans rätt till privatliv. Roe v. Wade innebar till skillnad från A, B and C v. Ireland att legaliserad abort var minimikravet för att rätten till privatliv skulle vara tillgodosedd. Den här uppsatsen menar att Europadomstolens bedömning har sina brister, eftersom jämförbarhet föreligger mellan konventionens medlemsstater och USA. Argumenten för att den diskretionära prövningsrätten inom ramen för EKMR ska vara vidsträckt, när det finns konsensus i frågan, saknar udd när man i USA, som är en federal stat (vilket jag vill likna Europakonventionen vid), redan på 70-talet, ansåg att abort skulle legaliseras i samtliga stater.