Barnkonventionen – en viktig fråga utan efterfrågan

Sammanfattning: Den här uppsatsen är en studie av implementeringen av Barnkonventionen i skånska kommuner, baserad på intervjuer med tjänstemän som har någon form av ansvar för barnrättsarbetet i respektive kommun samt på de offentliga dokument som berör implementeringen av barnets rättigheter i kommunerna. Som teoretiskt ramverk används Anders Sannerstedts implementeringsteori i kombination med Erik Hysing och Jan Olssons tjänstemannaperspektiv. Uppsatsens resultat och analys bekräftar att kommunerna befinner sig i skilda faser vad gäller implementeringen och att frågan oftast bevakas inom ramen för folkhälsa i den kommunala organisationen. Analysen visar att både de institutionella och aktörsorienterade aspekterna av implementeringen är centrala i fråga om kommunernas barnrättsarbete och att båda perspektiven krävs för att förstå implementeringen av Barnkonventionen i den kommunala organisationen. Tjänstemannen har en viktig roll i implementeringen av barnets rättigheter, men deras förutsättningar att arbeta med frågan är också beroende av förekomsten av verksamhetsövergripande beslut och ett strategiskt barnrättsarbete i kommunen. Ett återkommande implementeringsproblem är bristen på efterfrågan vad gäller arbetet med barnets rättigheter både från högre tjänstemannanivå och från politiken. I kombination med en låg kunskapsutveckling, bristande resurser och en i övrigt hög arbetsbelastning försvårar detta för tjänstemännens arbete med barnets rättigheter i sina respektive verksamheter.