Mörkrets växtlighet - En studie av Birgitta Trotzigs "På andra sidan havet"

Sammanfattning: Den här uppsatsen utgår från ekokritiken och new materialisms när den undersöker Birgitta Trotzigs novell/saga "På andra sidan havet". Naturen, och framförallt skogen, har en mycket framträdande roll i berättelsens universum. Den kommunicerar, handlar och står i kontrast mot stadens begränsande väsen och stela yta. Trotzig behandlar i novellen dikotomin som har uppstått mellan begreppen natur och kultur som har dominerat västerländskt tänkande där vi ser människan som det civiliserade, tänkande "djuret" medans alla andra varelser är driftstyrda och primitiva. Staden står som symbol för kulturen, civilisationen och det upplysta samhället medans naturens mörker är vilt och orationellt. I min uppsats kommer jag att argumentera för att Birgitta Trotzig försöker överbrygga denna dualism med ett tredje alternativ: "det tredje rummet". Detta rum skapar en ny möjlighet, ett möte mellan de två till synes så vitt skilda polerna natur och kultur. I detta möte, på tröskeln mellan människan och djuret uppstår det tredje rummet, denna icke-rumsliga plats som varken är det ena eller det andra, varken natur eller kultur utan en hybrid, en sammansmältning, ett möte. Det är i denna företeelse, på gränsen mellan motpolerna som något annat, något större kan uppstå. Där kan motsatser samlas, där kan den skadliga dualismen upplösas. Denna uppsats söker finna vad Birgitta Trotzigs saga "På andra sidan havet" säger om vår syn på naturen som skild från kulturen och därmed människan och hur denna syn i all väsentlighet är falsk. Dessutom vill denna uppsats se vad novellen ger för förslag på hur vi kan överbrygga den i våra tankar konstruerade skiljelinjen mellan de båda "fenomenen".