Patienters upplevelser av att inte kunna kommunicera verbalt vid mekanisk ventilation – En systematisk litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Behandling med mekanisk ventilation förekommer ofta inom intensivvården och kan vara livräddande. Vanligt är att patienterna vid behandlingen har någon form av sedering för att göra situationen mer bekväm. Senare forskning har visat att användning av ytlig eller ingen sedering ger kortare tid med ventilatorbehandling, kortare vårdtid på intensivvårdsavdelning samt total vårdtid. När ytlig eller ingen sedering används innebär det att patienten är vaken men inte kan kommunicera verbalt på grund av endotrakealtuben eller tracheostomin. Det leder till att kommunikationen mellan patient och intensivvårdssjuksköterska måste ske icke-verbalt med hjälp av kroppsspråk samt olika kommunikationsstrategier- och hjälpmedel. Flera studier beskriver patienters helhetsupplevelse av att behandlas med mekanisk ventilation, men färre studier har undersökt patienters upplevelser av att kommunicera vid behandling med mekanisk ventilation. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturöversikt är att beskriva patienters upplevelser av att inte kunna kommunicera verbalt vid behandling med mekanisk ventilation på intensivvårdsavdelning. Metod: En systematisk litteraturöversikt med tematisk analys av insamlad data. Resultat: Resultatet kan sammanfattas med fyra olika teman; 1. En känslostorm, 2. Att förlora makten över kropp och identitet, 3. Att utveckla rätt kommunikationsstrategier över tid och 4. En god vårdrelation kräver enkelhet i kommunikationen. Att inte kunna kommunicera med ord kan vara mycket påfrestande och påverkar patienten på flera olika sätt. Användning av kommunikativa strategier och hjälpmedel kan underlätta om dessa används på rätt sätt. Sjuksköterskan spelar en stor roll i hur patienten upplever kommunikationen under behandlingstiden. Slutsats: Att inte kunna kommunicera verbalt under behandling med mekanisk ventilation upplevs som påfrestande. Situationen kan underlättas om kommunikativa hjälpmedel och strategier anpassas utifrån individen, om sjuksköterskan är närvarande och stöttande under behandlingen samt om närstående används som en resurs.