”Det har inte varit svårt att gå till skolan men svårt i skolan”. En kvalitativ intervjustudie om ungdomars syn på orsaker till sina svårigheter i matematik och hur svårigheterna hade kunnat minimeras eller avhjälpas.

Sammanfattning: I Sverige på 2000-talet finns en stark förväntan i samhället att elever studerar minst grundskolans nio år och därefter tre år på gymnasiet. Om en elev inte klarar godkänd nivå i grundskolan i ett eller flera av de ämnen som kallas kärnämnen, engelska, matematik och svenska, får eleven gå ett eller flera år på gymnasiets introduktionsprogram tills kunskaperna bedöms som tillräckliga enligt betygskriterierna i årskurs nio. Orsaker till att inte gå ur grundskolan med betyg i matematik i år nio kan vara flera. Lärarna kan anse att en elev uppvisar matematiksvårigheter och därmed inte uppfyller alla kriterier för ett godkänt betyg eller så tycker lärarna sig inte ha tillräckligt underlag från eleven för att sätta ett betyg. En elev som inte fått ett godkänt matematikbetyg i årskurs nio och därmed gått på introduktionsprogrammet, har säkert egna tankar kring sina upplevda matematiksvårigheter, orsaker till svårigheterna men också om vad som hade kunnat hjälpa dem under tiden i skolan. Efter ett år på introduktionsprogrammet med godkänt betyg i matematik kan de även bidra med kunskaper och insikter om vad som hade kunnat få dem att nå ett godkänt betyg tidigare eller vad som hade gynnat dem på andra sätt. Studiens syfte är därmed en inblick i en ung människas livsvärld och hur hennes erfarenheter och upplevelser kan bidra med kunskap om vad speciallärare och matematiklärare kan utveckla och förändra för att fler elever ska nå mål och få betyg i matematik. Denna studie är gjord med en fenomenologisk metod och genom halvstrukturerade intervjuer med elever som gått ur grundskolan och som gått sitt första eller andra år på gymnasiets introduktionsprogram och läst matematik där. Studiens resultat visar att det viktigaste ur elevernas perspektiv är goda relationer till sina lärare , att bli lyssnas på och att få vara delaktiga i de beslut som fattas kring deras skolgång samt att få ett stöd som är mer anpassat efter deras egna individuella behov. Forskning bekräftar elevernas upplevelser men visar också på vikten av väl utbildade matematiklärare som vågar undervisa på ett mer kommunikativt sätt.