Väsentlighetsbedömning - hur sker det i praktiken? : En studie om hur revisorerna bedömer väsentligheten vid en revision.

Sammanfattning: Revision innebär en granskning av årsredovisningen, bokföringen och förvaltningen. Revisionen delas in i fyra steg vilka går ut på att erhålla och acceptera nya klienter, planera revisionen, utföra granskningen samt slutsatser och rapportering. Det viktigaste steget är planeringen där väsentlighet och risk är centrala begrepp. Väsentlighet är en förutsättning vid granskningen och avgör vad revisionen ska innehålla. Det finns både kvantitativa och kvalitativa faktorer att ta hänsyn till vid en bedömning av väsentligheten. Dessa är exempelvis revisionsprogram och standarder samt erfarenhet och personliga egenskaper. Som hjälpmedel för denna bedömning används ett väsentlighetsbelopp som skiljer det väsentliga från det oväsentliga. Det kan vara svårt med väsentlighetsbedömningar eftersom det är diffust samt att det inte finns någon utförlig vägledning. Hur utförs det egentligen i praktiken? Detta leder oss till forskningsfrågan. Hur bedömer revisorerna väsentligheten vid en revision? Vårt syfte med uppsatsen är att förstå hur revisorer bedömer väsentligheten vid en revision. Vi vill dels ta reda vad de grundar sin bedömning på och dels utreda hur de kommer fram till väsentlighetsbeloppet. Utifrån detta har vi som delsyfte att jämföra olika stora revisionsbyråer för att se om och i så fall vilka skillnader det finns i väsentlighetsbedömningen. Uppsatsen grundas på litteratur om revision och revisionsprocessen. Genom dessa kommer vi in på väsentlighet och risk. Detta följs av mer ingående litteratur om väsentlighet, väsentlighetsbedömningen samt kvantitativa och kvalitativa faktorer som är viktiga för bedömningen. Vidare diskuteras väsentlighetsbeloppet och dess olika baser samt skillnader i en väsentlighetsbedömning. Vi har intervjuat sex personer vid tre stora och tre små revisionsbyråer. Således har vi använt oss av en kvalitativ metod. Vi har använt litteraturen som ett hjälpmedel att formulera våra intervjufrågor och case. Respondenternas diskussioner har presenterats i en empiridel med en tillhörande analys av respektive revisor. Därefter har revisorernas uppfattningar jämförts i en mellanfallsanalys. Revisorerna grundar sin väsentlighetsbedömning på både kvalitativa och kvantitativa faktorer där vissa revisorer är mer kvalitativa och andra mer kvantitativa. De främsta kvalitativa aspekterna är erfarenhet, branschkunskap, kännedom om ägarna, känsla och personligt omdöme. Viktiga kvantitativa aspekterna är revisionsprogram, disciplinärenden och utbildning. Vidare beräknas väsentlighetsbeloppet med olika baser som underlag. Valet av bas grundar sig bland annat på erfarenhet, företagets verksamhet samt på hur stabil resultatutvecklingen är. De mest vanliga baserna är företagets resultat, eget kapital, balansomslutning och omsättning. Revisionsprogrammen som revisorn använder sig av, för att bedöma väsentligheten, ger förslag på ett väsentlighetsbelopp. Detta använder revisorerna som vägledning vilket dem kan ändra själva utifrån vad de anser är lämpligt. Slutligen ser vi större skillnader revisorer emellan än mellan olika stora revisionsbyråer. Väsentlighetsbedömning handlar därmed mer om personlig bedömning. Således uppfattar vi att det är mer kvalitativt än kvantitativt.