Socialtjänstens arbetssätt & arbetssituation gällande placering och uppföljning av placerade barn

Sammanfattning: SAMMANFATTNING: Forskning visar att placeringsansvarigas sätt att arbeta med placering och uppföljning av barn tenderar till att öka risken för ett så kallat sammanbrott av placeringen, att placeringen avslutas tidigare såsom det inte var tänkt. Studier har dock inte enbart från utgått från socialsekreterarnas syn vilket måste vara relevant då socialsekreterarna utför arbetet. Syftet med studien var att jämföra två organisationers arbetssätt och arbetssituation gällande placering och uppföljning av barn samt att undersöka hur detta påverkar placeringars sammanbrott. Vidare har detta förklarats utifrån organisationsteorin och gräsrotsbyråkratin. För att besvara syftet användes kvantitativ metod och enkätundersökning i två olika kommuner i Sverige. Resultatet analyserades utifrån organisationsteorin och gräsrotsbyråkratin. Studien visar att Kommun B har högre effektivitetskrav i uppföljningsarbetet och kommun A har det i placeringsarbetet. Handlingsfriheten för socialsekreterarna är större i kommun A gällande uppföljningsarbetet samt att kommun A:s organisation är mer specialiserad. Höga effektivitetskrav och en stor begränsad handlingsfrihet är definitivt faktorer som får en negativ effekt på placeringars utgång.