De öppna fältens rationalisering i områden med olika ägarstruktur i nordöstra Helsingborg under perioden 1947–2017 : Med fokus på trädrader och habitatöar

Sammanfattning: De senaste 50 åren har intensifieringen av jordbruket ökat i takt med maskinernas framfart. Detta på bekostnad av att livsviktiga biotoper för djur och växter försvunnit, då åkerlandskapet blivit allt mer homogent. Skogen och jordbrukslandskapet är två av de artrikaste landskapstyperna och utgör idag störst hot för Sveriges rödlistade arter. Undersökningsområdet ligger i nordvästra Skånes åkerlandskap och uppsatsen behandlar jordbruksmarkens öppna fält och dess utveckling. Uppsatsen belyser även skillnader mellan små- och medelstora jordbruk jämfört med storjordbruk i ett område bestående av Fleninge, Kropp, Holk och Rosendal, belägna i nordöstra Helsingborgs kommun. Undersökningsområdet är intressant för att studera olika markägares förhållningssätt till jordbruksmarken. En GIS-analys över områdets landskapsutveckling av öppna fält, trädrader och habitatöar presenteras för åren 1947, 1965 och 2017. Analysen visar att medelstorleken på de öppna fälten, betesmarken och åkermarken i båda undersökningsområdena har mer än fördubblats på 70 år, med störst förändring på storjordbruket. Det syns även tydligt att antalet fält successivt minskat med åren då 197 fält har försvunnit på de små- och medelstora jordbruken samtidigt som 69 försvunnit i storjordbruksområdet. En genomsnittlig minskning av trädrader, med cirka 129 meter per år, sker på det små- och medelstora jordbruket, där minskningen är störst. Habitatöarna går från att ha varit vanligare inom storjordbruket till att merparten försvinner under undersökningsperiodens senare del. På det små- och medelstora jordbruket ökar antalet habitatöar även om en stor andel habitatöar avlägsnas, så tillkommer många. År 2017 finns totalt 99 habitatöar i undersökningsområdet, vilket innebär en minskning med cirka 0,4 habitatöar per år. Habitatöarna har dock varit svåra att analysera, detta ser dock ut att hänga samman med att glesa typer av trädrader tillkommer där, vilka enligt gängse kategoriseringskriterier inte räknas till trädrader utan blir individuella habitatöar. Denna utveckling har troligen en negativ inverkan på den biologiska mångfalden i området. Då minskning av habitat och biotoper är ett av de största hoten för biodiversiteten och arters utrotning är det grundläggande att jordbruket istället bidrar till bevarande av arter för en hållbar framtid.