Begravningsplatsen – den nya parken? : förändringen av begravningsplatsens användning och dess möjlighet som framtida rekreationsområde

Sammanfattning: Många av Sveriges kyrkogårdar är platser med historiska och kulturella värden som vittnar om hur samhället och dess sedvänjor förändrats under historiens gång. De skyddas av kulturminneslagar och har därmed en större chans än vanliga grönområden att fortleva som grönytor. Samtidigt är stora förändringar av det svenska samhället att förvänta de kommande 50 åren, vilket kan komma att påverka såväl kyrkogårdarnas utformning som nyttjandet av dess ytor. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kyrkogårdar används i dag, om de kommer att kunna användas som rekreationsområden och människors syn på det. Genom en enkätundersökning via webben fick de tillfrågade svara på ett antal frågor om vad de gör på kyrkogården samt vad de tycker är acceptabelt att andra gör där. För att få ett brett underlag riktades enkäten till personer mellan 14-85 år i fyra olika städer i Sverige. Det genomfördes även en intervju via mejl med Stockholms kyrkogårdsförvaltning för att få en bild av hur de som arbetar med kyrkogårdar ser på ämnet. Svaren visade på en tydlig konsensus från de tillfrågade; upplevelsen, framförallt i form av att kunna vistas på ytor som tilltalar själen, ses som ett positivt komplement till det primära syftet med besöket på kyrkogården – att sörja och visa respekt för de avlidna. Det här är den syn som uppkom i Sverige först i början av 1900-talet. Resultatet visar att synen på acceptabelt uppträdande på svenska kyrkogårdar inte kommer att förändras i någon nämnvärd utsträckning under överskådlig tid, eftersom traditioner och uppfattningar till stor del tycks förbli opåverkade trots genomgripande förändringar inom andra områden i samhället.