Abandonering i svensk konkursrätt

Sammanfattning: Abandonering av egendom i konkurs är en metod för konkursförvaltare att bedriva effektiv konkursboförvaltning. Metoden är emellertid inte alldeles självklar utan har varit omdebatterad under de senaste åren. Denna uppsats behandlar frågor som huruvida det i svensk rätt överhuvudtaget föreligger möjlighet för konkursförvaltare att abandonera konkursboets egendom, hur en abandonering skall genomföras, huruvida en abandoneringsförklaring kan återkallas och huruvida konkursboet genom abandoneringen befrias från olika offentligrättsliga förpliktelser. Termen abandonering förekommer inte i den svenska konkurslagstiftningen och har dessutom i princip varit okänd fram till slutet av 1990-talet. Numera torde det dock vara klarlagt att vad som avses med abandonering är det förhållandet att en konkursförvaltare under pågående konkurs låter viss egendom utgå ur boet och istället lämnar egendomen till gäldenären som därmed återfår rådigheten över denna. Konkursförvaltarens åtgärd att på detta sätt lämna egendom utanför konkursbohanteringen kan ha olika konkreta skäl. Den gemensamma nämnaren är att konkursförvaltaren inser att det finns en risk för att egendomen har ett negativt värde för konkursboet och att ett övergivande således är mest fördelaktigt. Att abandonering är något som förekommer i praktiken torde det råda enighet om. Anledningen till att abandonering trots detta måste betraktas såsom ett osäkert rättsinstitut är det förhållandet att det saknas explicit lagstöd för abandonering. Inom doktrinen råder det emellertid i stort sett konsensus om att abandonering trots avsaknaden på lagstöd skall tillåtas. Denna slutsats har grundats på en tolkning av vissa lagstadganden i främst KL men även övrig lagstiftning. Än så länge saknas rättspraxis där Högsta domstolen uttalat tydligt ställningstagande i abandoneringsproblematiken. Högsta domstolen har emellertid i en dom från den 17 december 2004 uttalat förhållande av betydelse för abandonerings förekomst. Härav framkommer att den nuvarande regleringen i KL inte kan innebära att konkursförvaltaren skulle vara förhindrad att i en viss situation abandonera egendom om han bedömer att detta utgör en ändamålsenlig förvaltningsåtgärd. Uttalandet torde kunna tolkas som att Högsta domstolen i vart fall anser att abandonering är tillåtet i vissa situationer. En annan fråga, som är desto svårare att besvara, är huruvida konkursförvaltaren genom abandoneringen kan frigöra konkursboet från massaansvar för offentligrättslig förpliktelse uppkommen före konkursen i gäldenärens verksamhet men som övergått till massaskuld. I denna del har jag valt att fokusera på i vad mån konkursboet kan frigöras från följande två typer av massaskulder. Ena skulden utgörs av mervärdesskatt för sådan egendom som pantsatts av gäldenären redan innan konkursutbrottet men härefter antingen säljs eller ger upphov till löpande intäkter. Andra skulden hänförs till saneringsansvar för sådant miljöfarligt avfall som konkursboet endast passivt förvarar. Vad avser ansvaret för mervärdesskatt har kammarrätten i Stockholm genom ett avgörande från 1998 konstaterat att konkursboet inte frigörs genom abandonering. Inom doktrinen är inte denna uppfattning den allmänt rådande utan tvärtom anses det rimligt att konkursboet genom abandonering skall kunna undgå ansvar för mervärdesskatt. Avseende konkursboets möjlighet att genom abandonering befrias från miljösaneringsansvar saknas rättspraxis. Uppfattning föreligger emellertid om att konkursboet inte kan frigöras från miljösaneringsansvar på detta sätt. Argumentet som härvid framförts är att problemen med herrelösa fastigheter annars skulle aktualiseras. Det är därför möjligt att de lagändringar som kommer att träda i kraft genom antagen prop. 2004/05:35 angående herrelösa fastigheter samt ansvar för konkurskostnader innebär att det i framtiden inte föreligger lika starka skäl mot att konkursboet skall kunna befrias från miljösaneringsansvar genom abandonering. Syftet med dessa lagändringar är nämligen att dels skapa regler för hantering av herrelösa fastigheter och dels motverka uppkomsten av sådana fastigheter.