Kvinnliga artister som förebilder i musikbranschen

Sammanfattning: Denna uppsats studerar betydelsen av förebilder för den musikaliska utvecklingen hos kvinnliga låtskrivare och artister samt hur dessa förebilder väljs. Den empiriska studien baseras på strukturerade djupintervjuer, som avgränsas till tre svenska kvinnliga låtskrivande artister. Intervjuerna genomfördes över telefon, varvid samtalen spelades in och senare skrevs ut i sin helhet. Gemensamt för informanterna är att de började sina karriärer under 80–90-talet i Sverige. Undersökningen fokuserar på hur informanternas musikaliska resa började och huruvida det funnits personer i deras omgivning som varit speciellt viktiga för deras musikaliska utveckling och på vilket sätt och varför de blivit betydelsefulla. Värderingar, stil, musikaliskt uttryck, attityder och kombinationer av detta är centrala faktorer som undersöks i hur sådana förebilder väljs och uppfattas. Vidare studeras informanternas uppfattning om huruvida det finns ett särskilt behov av förebilder att identifiera sig med i musikbranschen jämfört med andra branscher. Denna studie visar tydligt att förebilder och mentorer är viktiga för kvinnliga låtskrivare och artister, särskilt i tonåren då informanterna var speciellt mottagliga för intryck för att befästa sin egen identitet som låtskrivare och artister. Det framkommer att förebilderna kan se olika ut och utgöras av såväl kända band och artister som personer i vardagen som musiklärare och körledare. Det kan även vara inom ett band som tillsammans skapar en stark gruppidentitet, som tillsammans lär sig av varandra och som på detta sätt fungerar som förebilder. Det musikaliska uttrycket visade sig vara den faktor som ansågs primär i valet av musikaliska förebilder. Att se och lyssna är grundläggande komponenter i inlärningen och just därför spelar förebilder liksom uppmuntran och respons en central roll för tron på den egna förmågan. I musikbranschen som varit och fortfarande är mansdominerad är det speciellt viktigt för yngre tjejer att ha förebilder och mentorer som de kan identifiera sig med och våga ta plats i musikaliska sammanhang. Jag vill understryka att användningen av ordet "kvinnliga" artister och låtskrivare i det här arbetet har ingenting med deras kvinnlighet att göra utan syftar på musiker av kvinnokön.