INTERNATIONELLA NORMER I NATIONELL RÄTT : Något att sträva efter?

Sammanfattning: Internationell straffrätt behandlar de svåraste överträdelserna av folkrätten. Dessa överträdelser utgör folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. Brotten regleras särskilt i Romstadgan. ICC lagför individer som bryter mot stadgans bestämmelser. Majoriteten av fall lagförs dock av stater som har ratificerat stadgan. ICC fungerar endast som ett komplement när de nationella rättsordningarna saknar vilja eller förmåga att ställa en individ till svars för internationell brottslighet. Sverige lagför många internationella brott jämfört med andra länder. Vid påföljdsfrågan hämtas ibland vägledning från internationella normer, främst i form av praxis från internationella domstolar. Syftet är uppnå en enhetlig rättstillämpning beträffande de internationella brotten. Detta är en förutsättning för att lagföringen ska uppfattas som rättvis och rättssäker. Lika fall ska behandlas lika och olika fall ska behandlas olika. De internationella brotten lagförs dock i olika rättssystem, varför det kan leda till olika bedömningar fastän det rör sig om brottslighet av samma slag. Att internationella normer tas i beaktande i nationell rätt kan därmed minska motsättningarna mellan olika rättssystem, men det kan samtidigt leda till att systemet i den nationella rätten rubbas. Om de internationella brotten särbehandlas i nationell rätt skapas en obalans i relation till de “vanliga” brotten. Det föreligger därför en konflikt mellan att uppnå enhetlighet på internationell nivå respektive nationell nivå.  Det finns argument som talar för båda hållen. Ett starkt argument mot att nationella rättsordningar ska ta hänsyn till internationella normer är att normerna är otydliga. Rättspraxis från ICC har inte ett högt rättskällevärde eftersom domstolen endast har meddelat påföljd i fyra fall. Viss vägledning kan hämtas från ICTY och ICTR, men rättstillämparen i Sverige har uttryckt återhållsamhet mot sådana sammanblandningar. Endast när det föreligger brister i nationell rätt har rätten tagit stöd från andra domstolar. Även om det finns ett behov av att uppnå en enhetlig rättstillämpning beträffande de internationella brotten förefaller det vara förenat med höga risker. I dagsläget finns det ingen tillfredsställande lösning på problemet eftersom det inte finns någon överstatlig straffrättslig aktör som kan binda alla länders straffsystem samman. Möjligen kan ICC åta sig den rollen inom en snar framtid. Under tiden bör enhetligheten i det nationella rättssystemet prioriteras.