"Nu ska skroten ner!" - Konsten att tjäna pengar på en självpåkallad börsnedgång
Sammanfattning: En välfungerande marknad för finansiella instrument spelar en central roll för positiv tillväxt i ett samhälle. Hoten mot en välfungerande marknad är dock flera och lagstiftaren har i omgångar intervenerat för att förebygga för marknaden skadliga beteenden. Två av dessa interventioner är förbuden mot marknadsmissbruk, vilka riktar sig mot skapandet och utnyttjandet av informationsasymmetrier. På grund av skillnaden i utvecklingstakt mellan lagstiftningsprocessen och finansmarknaderna formulerades förbuden så att de skulle omfatta redan existerande icke önskvärda handelsmönster samt framtida icke önskvärda handelsmönster. Följden blev att det är svårt att ex ante dra gränsen mellan tillåtet och förbjudet beteende. En svårtolkad lag inbjuder till frågan om den på något sätt är otillräcklig eller om den möjligen sträcker sig för långt. Utifrån två frågeställningar undersöker den här uppsatsen marknadsmissbruksregleringens eventuella tillkortakommanden. Uppsatsens kontext utgörs av en exempelsituation i vilken en person, A, försöker framkalla en kursnedgång i ett börsnoterat företag genom att inleda en ogiltighetstalan mot företagets centrala patent. A realiserar därefter vinsten från den självpåkallade kursnedgången genom korta positioner i företaget. Frågeställningens första led utreder huruvida det här förfarandet är tillåtet mot bakgrund av förbuden mot marknadsmissbruk. Slutsatsen är att förfarandet inte strider mot förbudet mot insiderhandel då informationen – att en ogiltighetstalan inletts – är offentliggjord vid tidpunkten för handel i instrumenten. Inte heller torde exempelsituationen strida mot förbudet mot otillbörlig marknadspåverkan. För det första kan det ifrågasättas huruvida en ogiltighetstalan är ägnad att vilseleda marknaden. För det andra kan det ifrågasättas huruvida en ogiltighetstalan uppfyller otillbörlighetsrekvisitet då det rör sig om ett utövande av en i lag stadgad rättighet – rätten till rättegång – samt att det kan vara möjligt att kommersiellt motivera en ogiltighetstalan. Frågeställningens andra led utreder lämpligheten i slutsatsen ovan mot bakgrund av de syften och teorier på vilka marknadsmissbruksregleringen vilar. Slutsatsen är att det är lämpligt att tillåta beteendet, eftersom det inte skapar eller utnyttjar några informationsasymmetrier eller på något annat sätt skadar marknadens effektivitet.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)