ATT PLANERA FOR SOCIAL HALLBARHET I LANDSBYGDSKOMMUNER  -EN UTMANING

Sammanfattning: Den sociala dimensionen av hallbar utveckling ar en av tre dimensioner inom hallbar utveckling och tenderar att hamna i skymundan i relation till de andra tva. Detta trots att alla tre dimensioner, den sociala-, ekologiska- och den ekonomiska ska ges lika mycket utrymme for att na de globala och nationella malen for hallbar utveckling. Social hallbarhet ar ett omtvistat begrepp och uppsatsens syfte är att rikta mer uppmärksamhet mot arbetet med den sociala dimensionen i landsbygdskommuner och vad som är problematiskt kring detta. Detta sker genom att undersöka hur landsbygdskommuner beskriver social hållbarhet i översiktsplaner samt hur de implementerar social hållbarhet och vad som är problematiskt för ett sådant arbete ska kunna ske. Tidigare forskning som ligger till grund for studien soker reda ut begreppet social hallbarhet och gora det praktiskt hanterbart inom samhallsplaneringen. Forskning visar att social hallbarhet maste fyllas med innehall och tolkas beroende av tid och rum samt att det finns utmaningar kring hur sociala hallbarhetsverktyg kan tillampas vid fysisk planering. Utmaningarna orsakas dels av brist pa kunskap och forstaelse for hur man integrerar social hallbarhet i processerna da det saknar tydliga riktlinjer och tydlig lagstiftning. Dels ar fragan om genomforbarhet och tillgangliga resurser for att genomfora socialt hallbarhetsarbete i praktiken en utmaning. I denna fallstudie undersoker vi Sunne och Ovanaker kommun genom att med en egenutformad analysram utifran hur vi valjer att ta oss an begreppet och se pa det, soka klarhet i hur social hallbarhet definieras i dessa kommuner. Intervjuer med tjansteman i respektive kommun hjalper oss reda ut problematiken kring arbetet med social hallbarhet. Resultatet visar att kommunernas oversiktsplaner pa olika satt genomsyras av den sociala dimensionen, men att tydliga tillvagagangssatt att implementera social hallbarhet i planeringen saknas. Resultatet visar vidare pa att social hallbarhet i stora drag och vagt definieras genom bland annat fokus pa livskvalitet och tillganglighet. En slutsats ar att statliga myndigheter har ett for urbant fokus i sina styrdokument och vagledande rapporter och nar darmed inte ut till alla kommuner, i synnerhet inte till landsbygdskommuner.