Ja, visst gör det ont när rutiner brister – barnmorskors upplevelse av att följa upp förlossningsbristning

Sammanfattning: Bakgrund: Förlossningsbristningar är vanligt förekommande i samband med vaginal förlossning. Bristningarna kan variera i omfattning och ge den drabbade kvinnan efterföljande besvär. De flesta landsting erbjuder ett uppföljningsprogram till kvinnor som drabbats av en bristning grad III-IV medan kvinnor med bristning av grad I-II hänvisas till eftervårdsbesöket hos barnmorska som ingår i mödrahälsovårdens basprogram. Syfte: Att undersöka barnmorskors erfarenhet av att följa upp förlossningsbristning vid eftervårdsbesök. Metod: Kvalitativ intervjustudie av sex barnmorskor vid barnmorskemottagning, med efterkontroll som arbetsuppgift. Analys av data enligt Elo och Kyngäs metod för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I studien framkom elva kategorier som delades in i huvudkategorierna Förvaltare av kvinnans rätt till hälsa, Otillräckliga förutsättningar, Behov av struktur samt Ytterligare uppföljning. Uppföljning av förlossningsbristning uppfattades vara en viktig uppgift då det påverkar kvinnans framtida hälsa. Barnmorskorna upplevde sig inte ha kunskap och förutsättningar att utföra den på ett patientsäkert sätt. Det tycktes därtill föreligga en brist på tillfredställande hänvisningsmöjligheter för de kvinnor som är i behov av expertbedömning. Vart kvinnan uppmanas vända sig är beroende av den barnmorska som hänvisar. Barnmorskorna uppgav att de saknar återkoppling, något som skulle kunna addera till den egna yrkesutvecklingen. Sammantaget finns en risk att patienter i behov av hjälp inte erhåller den vård som de behöver. Att media uppmärksammat ämnet på senare tid trodde barnmorskorna medfört att det aktualiserats även inom barnmorskekåren. Slutsats: Det föreligger en upplevd kompetensbrist hos barnmorskor när det gäller att följa upp förlossningsbristningar och en avsaknad av struktur för att hänvisa vidare. Det finns ett önskemål om en sammanhållen vårdkedja med möjlighet till tvärprofessionell kunskapsöverföring liksom ett behov av kompetensinventering i verksamheterna.