Kvalificerade personaloptioner – Skattelättnad eller skattekrångel?

Sammanfattning: I slutet av 2017 infördes ett nytt 11 a kap. i Inkomstskattelag (1999:1229) om särskilda skattelättnader för vissa personaloptioner, så kallade kvalificerade personaloptioner. Regleringen möjliggör i korthet för företag, som uppfyller de i lagen uppställda villkoren, att utfärda personaloptioner till anställda som får undantas från förmånsbeskattning. Bland villkoren som ska vara uppfyllda kan nämnas att företaget i fråga ska verka i en innovativ bransch, vara av viss storlek och inte överskrida en viss ålder. Bestämmelserna innebär att kvalificerade personaloptioner får en gynnsammare beskattning än övriga incitamentsprogram då kvalificerade personaloptioner, till skillnad från övriga incitamentsprogram, inte förmånsbeskattas. Beskattning sker enbart vid avyttrandet av den underliggande aktien och ska således enbart tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital. Konsekvensen av regleringen är att skattelättnader tillkommer den anställda, samt att arbetsgivaren slipper betala sociala avgifter till följd av att kvalificerade personaloptioner likställs med en ej skattepliktig förmån. Syftet med regleringen är att underlätta för små, unga företag som saknar kapital, men som har tillväxtpotential, att rekrytera och behålla nyckelpersoner. Skattelättnader för kvalificerade personaloptioner anses vara en möjlighet att ge dessa företag ökade möjligheter att konkurrera med etablerade företag. Det huvudsakliga syftet med uppsatsen är att undersöka gällande rätt avseende beskattning av värdepapper och personaloptioner och vilken betydelse införandet av de nya reglerna om kvalificerade personaloptioner kan få för gällande rätt. En del i att nå detta syfte är att fastställa gällande rätt avseende värdepappersregeln och personaloptionsregeln samt gränsdragningen däremellan. En annan del är att fastställa gällande rätt avseende den nya regleringen om kvalificerade personaloptioner och hur denna reglering skiljer sig mot den redan etablerade. Uppsatsen syftar vidare att utreda huruvida den nya regleringen är förenlig med de skatterättsliga principerna om neutralitet och likformighet. Uppsatsen visar på att för såväl den anställde som för det utfärdande företaget förefaller den nya regleringen vara ekonomiskt gynnsam. Att inkomsten undantas från förmånsbeskattning innebär att den effektiva beskattningen blir betydligt lägre för den anställde jämfört med om denna hade förvärvat en vanlig personaloption eller gjort ett värdepappersförvärv. Även det utfärdade företaget gynnas skattemässigt genom att sociala avgifter inte behöver betalas ut på grund av att förmånen är skattebefriad. Det faktum att flera av villkoren i 11 a kap. ska vara uppfyllda under hela intjänandetiden fram till förvärvet innebär emellertid att den skattskyldige riskerar att leva i ovisshet avseende beskattningen under tre till tio år, beroende på optionens intjänandetid. Vidare undantas kvalificerade personaloptioner från förmånsbeskattning till skillnad från andra former av incitamentsprogram. Konsekvensen är att två ekonomiskt likvärdiga alternativ innan beskattningen inte längre är ekonomiskt likvärdiga efter beskattning. Reglerna står därför i strid med principen om en neutral beskattning. Regleringen undantar vidare företag som bedriver verksamhet i branscher som typiskt sett inte är att anse som innovativa. Det är dock långt ifrån uteslutet att innovativa företag kan vara verksamma inom de undantaga branscherna vilket innebär att företag som borde få ta del av reglerna riskerar att gå miste om denna möjlighet. Följden riskerar vidare bli att dessa branscher får svårare att konkurrera med såväl etablerade företag inom den egna branschen som med unga företag i andra branscher, som omfattas av bestämmelserna. Regleringen står därför även i strid med den skatterättsliga principen om en likformig beskattning.