Pedagogers syn på kunskapsbedömning i träningsskolan

Sammanfattning: Problemområde: En ny läroplan, Lgrsä11 (Skoverket, 2011a) för grundsärskolans inriktning träningsskola togs i bruk 1 juli, 2011. I och med denna ska eleverna i träningsskolan för första gången kunskapsbedömas. I samtal med en rektor på en träningsskola väcks vårt intresse eftersom rektorns syn på kunskap och läroplanens begrepp om detsamma verkar skilja sig åt.Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna i träningsskolan ser på kunskap i sin verksamhet och hur de tycker att den stämmer överens med vad läroplanen menar att kunskap är. Vidare syftar den till att undersöka förutsättningarna för att kunna göra en adekvat bedömning utifrån läroplanen och vilka verktyg pedagogerna har fått för att kunna utföra sitt uppdrag. Teoretisk ram: Studien utgår från Vygotskijs sociokulturella teori som betonar vikten av lärande och utveckling genom samspel. Vygotskijs lära bygger på att alla människor har möjlighet att utvecklas och lära sig, med rätt verktyg och i rätt sammanhang. Genom historik och aktuell forskning lyfts begreppstolkning och bedömning fram. Vidare knyts detta till gällande styrdokument och lagar. Metod: Vi har valt att utföra vår undersökning kvalitativt, genom intervjuer. Den är inspirerad av en fenomenologisk ansats och vill fånga essensen av det som informanterna berättar för oss. Resultat med analys: Resultatet visar att pedagogerna i träningsskolan hittar sin syn på kunskap i läroplanens värdegrund och inte i läroplanens kunskapskrav. De menar att kunskap ska vara praktisk och ge eleverna de kunskaper de behöver för att klara sig så bra som möjligt i livet. De upplever att kunskapskraven i läroplanen är för teoretiska, orimliga och irrelevanta för deras elever. Arbetet att kunskapsbedöma försvåras genom att olika begrepp går att tolka på skilda sätt. Pedagogerna efterlyser konkreta verktyg för att kunna bedöma kunskap utifrån läroplanens kunskapskrav. Vi kommer fram till att pedagogernas syn på kunskap inte stämmer överens med den som finns i läroplanen. Dessutom kommer vi fram till att verktyg saknas ”uppifrån” för att göra det möjligt att kunskapsbedöma eleverna. Resultatet visar också att pedagogerna anser att läroplanen ger dem vägledning, bekräftelse och struktur. Konklusion: Slutsatsen vi gör är att den nya läroplanen för träningsskolan inte fungerar fullt ut. Utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv skulle historia, kultur och sociala sammanhang behöva knytas samman i läroplanens (Skolverket, 2011a) kunskapsdel. Detta innebär att läroplansförfattare och pedagoger gemensamt behöver se över elevernas olika kompetenser och knyta bedömningen till verktyg som är anpassade till eleven. Implementering: Intention med vår studie var att följa den examensförordning som gäller specialpedagogen (SFS 2007:638). Att föra fram ett ämne som behöver granskas på den specialpedagogiska samhällsarenan hamnar i fokus. Det knyts till vetenskapliga rön och beaktar etiska infallsvinklar. Vår studie fungerar som en första utvärdering av den nya läroplanen (Skolverket, 2011a) och behöver följas upp och göras mer omfattande för att kunna generaliseras och utgöra en saklig grund för ett fortsatt utvecklingsarbete inom området.