Centralisering av reservdelslagerhållning : En fallstudie om industriell förrådsverksamhet

Sammanfattning: Tillverkande företag inom den svenska industrin utnyttjar ofta sina maskiner maximalt för att möta den efterfrågan som råder på deras produkter. Detta leder till slitage på maskinerna och därmed även ett stort behov av att reservdelar och komponenter finns tillgängliga, något som krävs för en fungerande underhållsprocess. Samtidigt binder företagen mycket kapital i sina reservdelslager. För att uppnå skalfördelar och minskade kostnader kan företag överväga att centralisera sina lagerstrukturer. Med anledning av ovan nämnda aspekter, är det av vikt att undersöka möjligheterna till ökad samlagring av reservdelar inom den svenska pappersmassaindustrin.   Syftet med studien är att undersöka förutsättningar för centralisering av reservdelslager.   Baserat på frågeställningarnas karaktär är metodvalet en blandning mellan kvalitativ och kvantitativ metod, med tyngdpunkt i den kvalitativa delen. Arbetets angreppsätt är av induktiv typ, då problemområdet identifierades tidigt och någon teoretisk inhämtning inte skedde förrän senare i arbetsprocessen. En fallstudie genomfördes för att erhålla djupgående och detaljrik information rörande forskningsfrågorna. Dessutom möjliggjorde fallstudien att en blandning mellan den kvalitativa och kvantitativa metoden kunde tillämpas. Datainsamling skedde genom litteraturstudier, dokumentinsamling och intervjuer. Intervjuerna var av semistrukturerad typ och skedde både över telefon samt på plats hos fallföretaget.   Den finansiella aspekten är det mest betydelsefulla motivet för en centralisering och tillika den största fördelen som en sådan omstrukturering medför. Det eftersom det totala antalet reservdel kan reduceras, vilket också minskar en rad kostnader. Därtill visar studien att en centralisering leder till en minskad miljöpåverkan. Hinder för centralisering av förrådsverksamheten är behovet av transparens, standardisering och öppenhet mellan de inblandade parterna. Vidare behövs en rättvis kostnadsfördelning mellan aktörerna, där individuella resultatmål råder.   De reservdelar som lämpar sig för att lagerföras vid ett centrallager är sådana som delas av minst två produktionsanläggningar, som är skrymmande, har högt inköpsvärde och som åldras snabbt.   Med hjälp av en modifierad variant av tyngdpunktsmetoden, har ett centralt beläget lager för fallföretagets samtliga svenska bruk lokaliserats till Örebro med omnejd. Om centrallagret däremot endast avser fallföretagets fyra nordligaste bruk bör lagret enligt den modifierade tyngdpunktsmetoden förläggas till Ludvika.