Affektmedvetenhet och affektintensitet hos personer som har haft substansberoende

Detta är en Magister-uppsats från Linköpings universitet/Institutionen för beteendevetenskap och lärande; Linköpings universitet/Institutionen för beteendevetenskap och lärande

Sammanfattning:

Syftet var att göra en studie av hur affekter regleras, hanteras och upplevs hos en grupp av individer som har haft ett substansberoende. En jämförelse gjordes inom gruppen utifrån vilken substans som föredrogs och en jämförelse med en normalgrupp gjordes. Den första hypotesen var att det finns en skillnad mellan olika grupperna av individer som haft olika typer av substansberoende i hur affektintensitet och affektmedvetenhet ser ut. Den andra hypotesen var att gruppen med individer som haft substansberoende hade lägre affektmedvetenhet än en normalgrupp. Sammanlagt deltog 39 individer, 17 kvinnor och 22 män i studien. De intervjuades med ACI-R (Affect Consciousness Instrument-Revised) och fyllde i självskattningsformuläret AIM (Affect Intensity Measure). Deltagarna grupperades efter typ av substansberoende: alkoholberoende 13 deltagare, bensodiazepinberoende 8 deltagare, amfetaminberoende 10 deltagare och beroende av blandad art 8 deltagare. Resultaten visade att det inte fanns några samband mellan affektmedvetenhet, affektintensitet och typ av substansberoende. Om resultat beror på brister i instrumenten som använts eller speglar faktiska förhållanden är oklart. Resultaten visade däremot att deltagarna som haft beroende hade lägre affektmedvetenhet än jämförelsematerialet som betecknas som en normalgrupp. Det förefaller vara troligt, även med stöd av tidigare forskning, att det föreligger en lägre nivå av affektmedvetenhet hos personer med substansberoende.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)