5,56 x 45 mm FMJ i Afghanistan : amerikanska och brittiska stridserfarenheter av kaliberns effekt

Sammanfattning: Uppsatsens huvudsyfte är att undersöka om amerikanska och brittiska stridserfarenheter av kalibern 5,56 i Afghanistan kan bidra till att utveckla den svenska Försvarsmaktens taktiska förmåga. Anledningen till varför jag valde att utgå från dessa länder är därför att de har fler öppna källor samt har mer erfarenhet än många andra. Studien genomfördes genom en kvalitativ textanalys av bland annat reglementen, rapporter och artiklar. Uppsatsen visar att Försvarsmaktens kaliber till sin automatkarbin, 5,56, var potent för stridstaktikanpassad för invasionsförsvar. Detta delvis på grund av kaliberns egna logistiska fördelar men även därför att de prioriterade vapensystemen för infanteriförbanden, lätta pansarvärnsvapnen, innebar relativt korta stridsavstånd. Studien visar därefter att idag, för amerikanska och brittiska styrkor i dagens konflikt i Afghanistan, är 5,56 otillräcklig. Stridsavstånden är generellt för långa för att kalibern skall avge sin optimala verkan i målet. Studien belyser vad dessa nationer vidtagit för åtgärder, samt vilka åtgärder som planeras eller finns som förslag för att förbättra sin stridstaktiska förmåga. Den mest optimala förbättringen anser många är att byta ut kalibern 5,56 mot en grövre mellankaliber i spannet 5,56-7,62. Förslag som förändrad skjututbildning, optikutveckling och nya vapeninköp nämns också. I diskussionen diskuteras om eller hur den svenska Försvarsmakten kan dra nytta av de andra nationernas erfarenheter. Resonemanget ger det generella slutsatsen att Försvarsmakten kan utveckla sin stridstaktiska förmåga genom att studera andra nationer. Ett snabbt konkret exempel vore att implementera skarpskyttevapnet ak4 med förstorande optiskt hjälpmedel i svenska Försvarsmaktens skytteförband.