Effekten av manuell terapi hos personer i arbetsför ålder med kronisk ländryggssmärta – En systematisk litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Ländryggen består av fem kotor som är omgiven av en avancerad ligamentapparat samt muskler som ska stabilisera denna instabila konstruktion av leder. Ländryggens främsta funktioner är att vara viktbärande och stötdämpande samt att skydda ryggmärgskanalen och nervrötterna. Orsaker till ländryggssmärta är svaga muskler, senor, ligament, degenerativa förändringar, artros etc. Det är 80% av alla personer som har haft eller kommer att ha ont i ryggen, av dessa utvecklar 20% kroniska besvär. Kronisk smärta är det om personen har haft besvär mer än tre månader. Det finns olika sätt att behandla ländryggssmärta, både med manuella behandlingsformer och träning, det är inte känt vilken behandlingsform som är den mest effektiva. Förutom individerna som drabbas, drabbas också samhället av kronisk ländryggssmärta, 2009 var sjukförsäkringskostnaderna 4144 miljoner kronor. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att sammanställa resultat av interventionsstudier och undersöka om manuella terapiformer har ett mervärde vid behandling av personer i arbetsför ålder med kronisk ländryggsmärta. Metod: En litteratursökning genomfördes i de medicinska databaserna PubMed, CINAHL och PEDro. Sökningen resulterade i åtta inkluderade studier som motsvarade inklusions- och exklusionskriterierna. Samtliga studier granskades via SBU:s granskningsmall för randomiserade studier. Resultat: Vid granskning av studierna avseende smärta visade fyra signifikanta resultat till förmån för interventionsgruppen, två var av medelhögt bevisvärde och två av svagt bevisvärde. Vid granskning av studierna avseende funktion var det fyra som visade signifikanta resultat till förmån för interventionsgruppen, en studie erhöll högt bevisvärde och en annan med medelhögt bevisvärde. Vid granskning av studierna avseende livskvalitet var det två studier som visade signifikanta resultat till förmån för interventionsgruppen, båda erhöll medelhögt bevisvärde. Konklusion: Det finns indikationer på att manuella behandlingsformer kan ha ett mervärde vid behandling av individer med kronisk ländryggssmärta i arbetsför ålder. Ytterligare forskning inom ämnet efterfrågas.